Skrik, svett och tårar.

Dessa eviga mardrömmar gör mig ibland tokig. Man vaknar på morgonen tröttare än innan man gick och la sig, om de ens är möjligt. Man har dunkande huvudverk och kroppen skriker. Sedan är hela förmiddagen förstörd av denna hemska känsla som är så svår att bli av med. Om och om igen ser man bilderna i huvudet och känner skriken, gråten, paniken och den enorma förtvivlan- som inte ens finns! Jag är ju vuxen, och borde då uppföra mig som en, "Det är särskilt vanligt för barn att drömma mardrömmar, särskilt då i åldrarna 3-4 och 7-8.".
Snälla 2012- jag önskar mig inga fler, låt mig bara få sova på den där vita stranden med vågarna och en skön hängmatta på nätterna. Tack! /j

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0