fixar-fasse

vaknar till av ljudet av smattrande rengdroppar mot mina otvättade fönster. tänker att detta ska bli en dag att pyssla o fixa inomhus då jag inte har de minsta lust att gå utanför dörren. tänker dock gå o träna kl 16 men de är ju bara runt hörnet så de ska ja väl kunna stå ut med.
har redan hunnit göra om en av våra gruppuppgifter som vi insåg att vi kanske hade gjort lite för oserriöst häromdagen så den har jag slipat lite på så den nu liknar en slipad diamant ist för en gråsten. 
nästa steg blir att ta hand om mitt lilla diskberg(fortsätter på sten-temat) som sedan x antal dagar ockuperat min diskbänk.
därefter tänker jag att en ordentlig städning av hela min stora lgh kan vara på sin plats. kommer inte ens ihåg när ja damsög sist. för att inte tala om när ja gjorde rent toan sist..uäk.
om de finns nån energi kvar sen finns det 2 fotoalbum som behöver köras klart och ett hår som behöver slingas.
tänker mej att jag kanske avslutar dagen med gratismat hos mor- naturligtvis beroende på hur väderleken då ser ut. vad är de för ord för övrigt? väder-lek? leker vädret? ja de gör de faktiskt..de leker sitt eget lilla liv och tar inte alls hänsyn till att jag o erika har massa planer som vi behöver bra väder för att kunna genomföra. tex. utflykt till flera mysiga affärer ute på landet, sola i stadsparken, åka på ormsafari på öby-kulle. regn skulle deffinitivt förstöra charmen med dessa aktiviteter.

the ark skrålar ur mina högtalare- lite omväxling mot den konstanta lady gaga är ju inte så dummt. o ja kan inte låta bli att tänka att snartnsnart är de sommar och PIP och detta år ska ja försöka att va LITE mer fokuserad på banden så ja iaf har en uppfattning om de va bra lr inte när folk i efterhand frågar. de är faktiskt inte helt ok att betala över tusen spänn för att få se massa bra band o sen inte komma ihåg ett enda av dom.=S så illa va de faktiskt förra sommaren. men kul hade vi. dock inte tack vare musiken.

/S som i städtant och skinande rent. och sprit(för att väga upp de hela lite)


Vem lämnade vem?

Är du kvar där du var
jag har slutat gå förbi
det är nog bäst för båda
om jag försöker låta bli

Vem lämnade vem
jag är inte över dig än
Det är ljust snart, jag vet
men än så känns det kallt
och gissa vad du glömde
den hänger runt min hals
jag önskar att jag var en sån
som inte tänker alls

Att bli bortskämd i ett par dagar är mysigt

Jag har tillbringat två dagar med mamma, måndag och tisdag, och jag har blivit bortskämd som aldrig förr. Det är så mysigt att få besök och för en gångs skull så behövde vi inte stressa igenom allt vi ville göra utan hann göra allt, nästan. Det blev: lunch, bilutflykt till en inredningsbutik straxt utanför Uppsala, ikea, systemet, kött och potatis + jordgubbar, rött vin, högläsning, pyssla, knappt ingen sömn, promenad, soligt Stockholm, gamla stan, antikvariat, konstgallerier, fika, lunch, fika, missat tåg men kom till slut tillbaka till Uppsala som två halta Lottor. Sen var det slut på det roliga och mamma åkte hem och lämnade mig  helt utslagen i soffan framför Gossip Girl och One tree hill. De må vara mysigt att ha besök men de tar på krafterna.
Idag har jag och Linnea pluggat och svurit över att det ska vara så noga med procent och flera gånger har vi tackat Gud att det snart är sommarlov. Eller ja de vet jag ju inte för ska ju eventuellt plugga statistik men det ringde en från ett vårdhem förut idag så jag ska på arbetsintervju på måndag. Önska mig lycka till för det är ju inte något jag gör varje dag och jag har ju absolut ingen som helst erfarenhet, men vore lycklig om jag fick ett jobb och slapp leva fattigt hela sommaren. Nu ska jag gå utanför dörren för första gången idag och träffa folk en liten stund.

/j

kärt återseende

Jag är ju som ni säkert vet ett stort fan av Alex Schulman, han är bara helt underbar och oftast väldigt rolig. Denna morgon när jag inte har så mycket för mig, väntar på att jag ska gå till skolan om en timme, bestämmer jag mig för att lyssna på ett "avsnitt" när han är med i äntligen morgon med Adam och Gry. Förut lyssnade jag alltid på detta förnämliga morgonprogram. Hur som helst är dem ju bara så jäkla roliga. Jag kan rekommendera att lyssna lite. Humorn faller allt som oftast, på pricken, mig i smaken. Man får en känsla av att man sitter i studion och skrattar med dem. Lyssna vettja / m

självpepp som nästan slutar i katastrof

  • 30min rask promenad till skolan
  • 30min rask promenad hem från skola
  • 40min 7,5km löprunda med stephanie
  • ca 20min styrka hemma hos mig
Jag är så glad att jag äntligen tycker det är kul att träna. Det tar inte emot som det alltid har gjort förut. Jag är så sjukt stolt över mig själv även om det ju längre tiden går blir tydligare hur mycket mer vältränad Stephanie är. I början tyckte jag att jag var skitduktig men då hade ju inte hon tränat på någon månad. Nu är hon snart tillbaka i sin vanliga form och då har hon spelat tennis på elitnivå och sprungit marathonlopp. Men jag får väl hänga på så gott det går även om målen som hon sätter upp känns väldigt avlägsna. Nu ska jag ta mig en lååång välbehövig dusch.
PS. VAD ÄR ODDSEN???? när vi kommit en bit på löpspåret skär en cykelväg skogen (vilket är den vägen som går till Mattias). Där ser jag hur någon står med händerna på knäna och pustar ut efter att ha sprungit. Vem är inte det då? Jo Mattias såklart. Jag ser honom precis i ögonblicket när han håller på att vända sig om mot mitt håll. I ren panik greppar jag tag i Stephanies arm och väser "vi måste vända". Men det hinner vi självklart inte för jag och Mattias får precis ögonkontakt. Stephanie viskar "vi springer bara förbi". Det kändes fel så jag springer fram och säger "HEJ, vad duktig du är som är ute och springer". Whaaat vad är det för kommentar. Han svarar något som jag inte kommer ihåg för jag befinner mig just då i ett smärre panik/chocktillstånd. Det här är ju första gången vi ses sen dagen D. Sen blir det tyst och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, jag tittar på Mattias, på Stephanie, fram och tillbaka men ingen säger något. Jag säger "eeehh a men, eller ah alltså hur, nej men vi hörs. Ha det bra." Sen fullkomligt rusar jag i 500m tills Stephanie lite flåsande frågar om vi inte kan sänka tempot. Ja helt sjukt helt enkelt. VAD ÄR ODDSEN? DS. / m

lady fucking gaga for fuck sake.







annelie hade lyckats ta lite bättre bilder än vi andra ;) här kommer flickan Gaga mer till sin rätt.

har haft en skapligt bra o effektiv dag- suttit i skolan hela dagen o kommit igång med projektplanskrivandet inför C-uppsatsen så de känns väldigt skönt. vi har bestämmt vad vi ska skriva om ni oxå..egentligen ville vi skriva om hur de är att vara barn till en förälder med epilepsi- då fick ide´n om detta när jag sett hur mr J har de med sin mor..inte helt lätt alla gånger. blir man som en förälder till sin egen mamma istället för att vara barnet i familjen? intressant ämne tyckte vi. men icke- fanns inte så mkt studier kring detta att hitta o eftersom vi ska göra ett litteraturstudie blir de ju svårt då. så nu har vi vänt på steken o ska skriva ur förälderns perspektiv till ett barn med epilepsi. dessa plötsliga anfall som kan leda till allvarliga situationer i vardagen- hur påverkas man som förälder av detta?

ikväll varit på marieberg en snabbis med pappsen, skönt med en ledig kväll då min arbetsgivare M fortfarande är sjuk. klippt o klistrat in lite kort i album oxå- på er flickor bland annat;)

nu sängen för imorrnbitti ska ja upp med tuppen till TIVA!

/fröken S

Familjelycka

I Lördags åkte jag, Linda, Fille och Mamma(som hade besökt mig under fredagskvällen) till Örebro. Väl där åkte jag, Linda och Joseph till Felicias stall där vi fick bekanta oss närmare med Oden och Freddie som var två jätte fina hästar. Stallet var i övrigt så himla fint verkligen och låg hur mysigt som helst. Jag vill nog bo precis så när jag blir stor. Inte med ett stall nödvändigtvis men i ett sådant bostadsområde. När vi kommer hem öppnar Joseph garage dörren och skriker sisten upp, varpå alla rusar sitt snabbaste och det blir en livlig tävling i trapphuset. Jag är förvånad att ingen skadade sig. När vi väl kommer in ser vi att även Patricia har hittat hem och familjelördagen är i full gång. Vi tar ännu en tur med bilen för att handla till en middag. Mamma lagar något jätte gott kött med en paprikastuvning och potatisgratäng. Sen väntar lite mys i soffan med diverse uppdateringar om allas aktiviteter och livsutvecklingar. Sist men inte minst spelar vi några omgångar Alfapet men efter att vi börjar skriva ord med max tre bokstäver och alla gäspar inser vi att vi får ge upp och gå och lägga oss. Patrica och Linda sover i gästrummet. Jag och Felicia pressar ihop oss i hennes nittiosäng och mamma och Joseph i deras rum. Till Felicias belåtenhet slipper någon sova själv, vilket enligt henne är det värsta som kan hända.
Det var en helt underbar helg och jag älskar qualitytime hemma. / m

speechless.

fröken Gaga går inte att beskriva- hon måste upplevas!! hon imponerade galet på mej o ja är henne evigt tacksam för den underbara show hon bjöd på. va verkligen inte tråkigt en enda sekund och hon levererade hit efter hit- galet bra!:D blir alldeles lycklig bara ja tänker på de.










vi blev aningens blöta när vi köade in eftersom himmelen öppnade sig just då. de är jag som ser ut som en muslimsk kvinna i bakrunden o med sandaler- jättelämplig klädsel för detta väder. not. men vad gjorde de när vi fick se självaste lady gaga! kan bli precis hur våt som helst för hennes skull.

neeh nu sovdags för imorrn är de hög tid o sätta igång o skriva projektplan inför C-uppsatsen. tillbaka till verkligheten va de ja.
/S


Om du skulle kunna dämpa dig lite, tack

I Oslo var det gatumusikanter runt varje hörn, och när våren kom och det gick mot sommar kom även alla andra typer av "gatufolk" fram. Ni vet de där som står stilla på lådor och folk tittar på dem helt fascinerande och tycker att de är fantastiska och roliga. Eller han killen som hade någon form av handikapp och stod och duttade med en fotboll på sin kryckor. Till saken, jo jag har aldrig tyckt att dessa har varit roliga eller fantasiska men jag tyckte att de var mysigt att gatorna var fulla med liv och ljud. Men nu förstår jag Danny som ogillade alla dessa, för jag ogillar starkt "familjen dragspel" som står varje dag på utanför mitt fönster. Seriöst, är det ens tillåtet? 
Det är en liten flicka, kanske 12år, som står och spelar en och samma 30sekunders truddelutt om och om och om och om igen tills det att hennes mamma kommer och byter av och spelar en annan något längre och något bättre truddelutt om och om och om igen. Har även sett till en fader till familjen. Satt och räknade häromdagen hur många som stannade och gav flickan pengar och det var 7 stycken under mindre än en timme. Men när man försöker titta på film eller plugga för den delen är de inte lätt att koncentrera sig med denna bakgrundsmusik. Om de hade varit en gitarr hade de varit bättre i alla fall för dragspel är ju inte ens vackert!
Nu ska jag därför fly från mitt bohag hem till Isabella i hopp om lugn och ro.

/j

Babyface

Idag har pluggat lite, varit ute och sprungit och så fått min balklänning insydd. Och medan jag satt och väntade på att den skulle bli klar fick jag kommentaren "Men du ser så liten ut, alldeles för ung för att studera på universitet" och inte nog med det de fortsatte med "Johanna, du har ett riktigt babyface". Schysst! Men kanske bättre än "Du cyklar åt fel håll, tjockis!" så ska väl vara tacksam och kanske inte var så konstigt att hon tyckte det eftersom jag satt i en stor randig tröja och var osminkad.
Nu hade jag tänkt lägga mig i soffan i myskläder och kolla på film och käka godis för att jag tycker att jag gjort mig förtjänt av det, men Isabella proppsar på att jag ska med ut och dricka öl, så jag har blivit övertygad. Ett glas vin vore ju gott och det är ju faktiskt lördag. 

/j


Killkompisar


Tjejkompisar står en fruktansvärt nära, det är dem man ringer när mensen inte kommit efter tre dagar eller när man är totally heartbrokend. De är de personerna som alltid finns där, de som gör en som lyckligast men också de som kan såra en som mest. Men de är ens familj och de är de personerna som kommer att vara brudtärnor på ens bröllop.

Killkompisar å andra sidan är lite mer komplext. De är klart att man ringer till dem för att bara snacka skit men också för att kunna snacka känslor. Det killkompisar har, som tjejkompisar saknar är den där förmågan att få en att känna sig liten, att få kunna krypa upp i någons famn eller bara bli kramad så hårt tills man tror att man ska gå av på mitten. Det kan aldrig tjejkompisar erbjuda en, inte den sortens trygghet som en stor famn.

Men sen kommer vi till det där med att man är av olika kön och att relationen är skitbra så länge båda är singlar men så fort den ena börjar träffa någon så dör relationen lite. Man kan inte vara mot varandra på samma sätt längre, men tjejer och killar är alltid på ett speciellt sätt med varandra. Det är klart det tar emot när ens bästa killkompis träffar en tjej (tro mig jag har gått igenom det här med alla mina killkompisar) och en själv måste lämna plats för henne. När man inte längre kan vänta sig att få 100% av hans uppmärksamhet. Det suger, bigtime! På det sättet "förlorar" man aldrig en tjejkompis på samma sätt när en själv eller hon inleder ett förhållande.

Det är ju ingen som står en så nära som ens bästa vänner, förstå då ens bästa killkompis. Folk säger att jag är kräsen men vafan jag jämför ju alla killar med min bästa killkompis för han är fan kickass! Ingen kan leva upp till det, ingen kommer att vara han. Men å andra sidan finns det ju en anledning till varför man bara är kompisar, och det är ju inte konstigt att någon ramdom kille inte kan leva upp till någon som har kännt en i flera år.

Det jag vill säga är att min bästa killkompis är awsome, och att jag ska lyssna på hans råd och sluta vara så kräsen ;) Man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins!



Lots of love / B

här snackar vi effektivitet.

klockan ringer 8.00 o ja undrar vad de är för fel på mej som går upp så dags frivilligt. men kommer tillslut iväg på min joggingrunda vilket känns som en mycket bra start på dagen. att de är strålande sol gör inte saken sämre.
sen kl 10 är de daxs för ifyllnad av tatueringen, va inte de minsta skönt o inte hade ja nån med mej som kunde distrahera mej heller. därimot kom nån engelsktalande man in och försökte prata lite. i den situationen är det inte läge att börja prata nåt annat språk än svenska med mej kan ja tala om.
sen hem och göra lite statistikuppgifter- som jag dessutom lyckades lösa denna gång, tror jag.
sen bar det av till farmor o farfar för att intaga lite lasange, känner att ja inte hunnit med dom som ja borde på sista tiden så va skönt o komma dit o titta till dom lite.
o nu bär det av till TIVA för ännu ett kvällspass o ikväll kommer jag förmodligen vara en dö sill.

över och ut
/S

ps. kunde inte heller låta bli att le och andas lite extra djupt förut när ja kände årets första gräsklippningsdoft. gött de.

En doft av gräs

Människor har börjat klippa sina gräsmattor, det är vår, det är nästan sommar och det luktar ju hur gott som helst. Jag och Linnea var bara tvungna att stanna upp för att lukta under vår morgonpromenad, typ ett hallelujamoment från bådas sida! Ett annat hallelujamoment var när lillebror ringde och berättade att han tagit sitt körkort nu på morgonen och han lovade att ta sin bil och hälsa på mig någon dag. Oh jeh !

Plugga var det ! /j




tankar.

----> http://annajansson73.blogspot.com/

Anna som dog i cancer för ett litet tag sen som jag har länkat till förut. nu har hennes man skrivit mycket fint om henne och även gjort en bok till deras dotter för att han på ett pedagogiskt sätt ska kunna försöka förklara vad som hänt hennes mamma. vilken karl han verkar vara. helt fantastisk. hoppas man själv hittar en liknande man en vacker dag.

vi pratade om döden ikväll på jobbet. alla har vi olika erfarenheter av den. och den är aldrig långt borta när man befinner sig på ett sjukhus. och speciellt på en intensvivårdsavdelning.
vi kom in på detta när vi disskuterade "långliggare" som vi ibland har. vad det är för liv man hålls kvar till egentligen?
efter att ha legat med miljoner slangar och apparater som piper runt omkring en dygnet runt under lång tid sätter såklart sina spår. man får ingen dygnrytm då man aldrig får sova en hel natt utan det är konstant någon som kommer o pillar på en. klart att man inte mår bra av att aldrig få vara ifred. samtidigt är det ju för patientens skull man faktiskt gör allt man gör...för att kunna ha stenkoll på exakt hur patientens kropp mår. att man dessutom ofta är nerdrogad av massa starka mediciner gör väl inte saken bättre. eller kanske gör det hela situationen lättare att hantera..jag vet inte. och dom som inte är vid medvetande..vad upplever de av allt som sker runtomkring dem? jag vet inte.
sen dessa anhöriga som sitter o stryker en hand och klappar på kinden o säger att allt kommer att bli bra. snart kommer allt att vara över o du kommer att må bra igen. tror dom det på riktigt eller väljer dom att säga det för att försöka intala sig själva att det är så? jag vet inte. det är ju inte så troligt, även om det faktiskt händer då och då, att man repar sig och får ett normalt liv efter att ha legat hos oss under så lång tid.

till vilken nytta ger man all denna behandling som kostar tusentals kronor om det ändå inte kommer bli ett drägligt liv och man faktiskt är gammal o har fått leva ett relativt långt liv innan. en pat. som legat hos oss och fått div. behandlingar under ca en månad räknar man med vara uppe i minst 1 miljon kr i kostnader...det är sjukt mycket pengar. och klart man inte kan väga liv mot pengar- pengar är bara pengar...men ändå. allt detta tål att tänkas på. är en 20-årings liv värt mer än en som levt 50 år? vem skulle jag rädda först om jag bara fick välja en?
etiska dilemman finns det gott om inom sjukvården...och det är intressant att prata om.

det är intressant att fundera över hur mycket behandling som faktiskt ska sättas in. var går gränsen för vad som är okej när patienten själv inte kan tala för sig. och kanske hade patienten önskat något annat är vad anhöriga vill.

min handledare har jobbat på förlossningen förut och vi kom in på att döden finns även på en sån avdelning. tror faktiskt inte jag skulle klara av att jobba där just därför. tänk att vara med när en blivande mamma får föda fram ett dödfött barn. eller att få uppleva hur 2 förväntansfulla föräldrar som gått och väntat i 9 månader på att äntligen få en liten bebis..och så visar det sig att han är sjuk eller död när han väl kommer ut. vet inte om jag skulle överleva om det hände mig..vill inte ens tänka tanken.

nåt jag lärt mig de senaste året är att bli mer ödmjuk inför livet. finns nog flera anledningar till det men oavsett dessa är jag glad att jag blivit det. uppskattar många saker som jag tog för givet tidigare.


sov gott mina älskade vänner.
/S


du gamla, du fria, du självögda nord


Vilken fantastisk dag! Solen skiner, seminariet är avklarat och eftermiddagen har tillbringats med parkhäng tillsammans med skater boys och galet bra musik! Jag är lycklig ända in i benmärgen!

Valborg var fantastisk, kunde knappt ha önskat mig någonting bättre. Det började med att Natta, Raddo och Rob invarderade lägenheten till min stora lycka och vi var inte sena med att börja festen. Jag gav mig själv kryckpermis och tro på fan att vi stod på dansgolvet! Kvällen slutade tidigt dock, men det var kanske lika bra. Fredagen spenderades i parken, höjdpunkten var när det kom en kille som var så jävla lik han i andra avenyn (tydligen någon svensk tv-serie) haha, alla trodde att det var han, till och med han själv ;) vilken luring!

Jag säger bara en sak, jag är fan hellre okänd än känd från "andra avenyn"

Kvällen avslutades här med valborgs fetaste fest i vår lilla lägenhet, efter midnatt spårade vi (som alltid, samhällsplanerare whatz'up) och det hela slutade i nakenfest-ish! Lovely.
Mysfrukost med mitt N, det var ju bara det faktum att hon skulle åka som fick oss att sluta babbla. Jag gillar att folk frågade henne under torsdagskvällen vad hennes syster hade gjort med benet ;)

Som sagt jag har fan haft uppsalas snyggaste entourage denna helg! (Malin du är fett inräknad)



  
 
/ B

Gult är inte fult !


Jag har ärligt talat aldrig sett gula vitsippor -gulsippor- förut. Jag som trodde att jag och mamma gick igenom alla svenska blommor i skogen när jag var liten, om inte annars kan tyckas att Hans-Åke under våra skogsturer på mellanstadiet borde lärt oss att de fanns. Men nej vi lärde oss om gråbo, harsyra och enbuskar, det minns jag som om de vore igår, så var det medicinört och kärringtand också.
Men gulsippan kanske är den nya vitsippan, den är ju mycket "soligare".

Timoteij – Högt över ängarna

/j

morgonstund

har nyss masat mej ur bingen..skulle lätt kunnat snusat vidare en stund till men samvetet sa något annat. sitter o äter lite frukost innan ja ska bege mig ut på en rask promenad eller joggingtur, har inte bestämmt vilket än.

träffade sofia igårkväll, första gången på länge, jättemysigt. vi promenerade o så bjöd hon på hembakta bananmuffins och kladdkaka. hon är bra huslig hon!
hur som helst så fick ja syn på en gubbe som gick jäkligt vingligt framför oss, och rätt som de gick han med huvet före rakt in i ett buskage där han sen blev liggande. förmodligen var han bara jävligt packad eller påtänd lr nåt. som de ansvarsfulla ungdomar vi är va vi ju tvugna att kolla hur man mådde. ja försökte prata med han utan resultat, så vi frågade några passerande gubbar, men då jäklar blev de liv i luckan o han började gapa o skrika o försökte ta sig upp. vi såg till o rask ta oss därifrån o hem till bananmuffinsarna ist.

klockan 14 bär det av till tiva men innan dess hoppas ja kunna pyssla lite här hemma och göra några statistikuppgifter tills imorrn. får se hur långt ja hinner.

ha en fin dag!
/S


Jag kan ha glömt din vaksamhet

Jag kan ha räknat sekunderna som gick
Mellan ljuset, och åskans dån
Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Det kan va så förfärligt, det kan va så bra
Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd
Det kanske var pundigt, det kanske var bra
Lars Winnerbäck – Jag får liksom ingen ordning

Livet är för komplicerat för mitt eget bästa ibland

Ibland kan det inte vara lätt att vara mamma Anncharlotte. Det började som alla vet med en trasslig syster som aldrig förmodligen kommer stabilisera sig till att vara "otrasslig". Det fortsatte med mig som jag tror faktiskt varit ganska stabil pågrund av min tidigare rädsla för allt som fanns utanför staketet och för intriger, och de jag gjort har jag oftast gjort smidigt med undantag för den där Colombia resan. Sen kom lillebror och han är ju relativt lik sin far till humöret och lyckas alltid utsätta sig själv för trassligheter. Senaste tiden har det varit rulllians på vem som oftast sagt "snälla rädda mig" "jag dör" vilket gjort att mamma fått jobba hårt även ifall det inte varit för några större tragedier. Men hon ringer och ber mig skicka söta sms eller ringa till min bror ena dagen och andra dagen till min syster och så tredje dagen är det de som hör av sig till mig.
Idag är det jag som uttrycker mig "snälla rädda mig". Jag har nämligen pratat med syon som jag tidigare pratat med och då skulle allt vara lugnt. Men nu är det inte det då jag inte har någon plats på Företagsekonomi A till hösten om jag kommer in på mitt förstahandsval, kostvetarprogrammet, vilket jag förmodligen gör. Vilket betyder att jag står utan kurs till hösten. Och självklart får jag inte tag på en enda människa som kan förklara hur jag ska göra, om det finns någon räddning eller något hopp för mig. Jag måste ju läsa företagsekonomi till hösten och om jag bara kunde stryka förstahandsvalet vore det ju lugnt, men så lätt är det ju ej. Jag känner mig som en urvriden disktrasa just nu och längtar bara efter det där samtalet från lillebror och syster som mamma förmodligen kommer be dem göra. Syskonkärlek kallas det, eller egentligen familjekärlek och de krävs inte mycket men ibland hjälper det. 

/j

solbränd? jag?



förmodligen.

men skönt va de iaf när ja väl satt där mot husväggen i den gassande solen. mindre skönt nu dock. vill inte veta hur de kommer kännas imorrn..usch.

helgen har varit supernice i övrigt, alltid lika skönt att komma ut på landet o till karstorp som alltid är desamma. det är som att världen där står stilla, oavsett vad som händer här hemma så förändras inget där. människorna som brukar vara där förändras kanske men inte själva stället. tack&lov för det.
fick en hel dags kvalitetstid med syster&elsa oxå, hon växer o frodas sannerligen, har fått riktiga tjockis-kinder nu och även lite kulmage, men det är dock de enda ställena hon har fett på..kycklingbenen är desamma- o nu pratar jag altså om elsa, min syster har blivit en liten smalis hon oxå men kycklingben kan ja väl inte påstå att hon har direkt...tur är väl de. va ute o gick med elsa o vagnen på kvällskvisten grusvägarna fram för att få henne att sova..syster hade varnat att det förmodligen skulle ta lååång tid att få henne att somna. vad händer? jo hon ligger o sjunger sin egna lilla sovsång för full halls och jag tänker att förmodligen kommer det att ta en stund precis som mamma anna sa...men icke! helt plötsligt tystnar hon och sitter o sover i vagnen med gamnacke som heter duga. skitnöjd blir jag och knatar tillbaka mot huset. lagom när vi tagit oss uppför hela långa grusbacken måste ju anna såklart fälla bakom nacken för det är tydligen inte så skönt att sittsova enligt henne(uppenbarligen var detta inget problem för elsa). såklart vaknar hon då och sätter sig klarvaken upp och ser inte alls ut att vara intresserad av att sova längre.. jahapp bara att vända om och traska nerför backen igen...om jag hade hade fått sköta markservicen själv hade detta aldrig hänt!
dock dröjde de inte länge innan hon åter fick ge vika för sömnen antingen hon ville lr inte och resten av kvällen såg jag till att mammsen inte var i vagnen o pillade utan lät ungen sova gott sittandes. tvivlar inte en sekund på att jag som moster vet elsas bästa.

på tal om kyckling blev de kvällens första riktiga grillkväll igår, hur gött som helst! för övrigt har vi ätit o ätit o fikat om vartannat i stort sett hela tiden vi varit där...precis som vanligt altså. va o tränade ikväll bara för de, kände att de kunde vara välbehövligt efter alla kakor.

imorrn börjar en ny intensiv vecka med massa skola och jobb/gå brevid 3 kvällar..puuh!
men sen jäklar äre sthlm&lady gaga =D

/S




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0