Fina du.
Det börjar så sakta sjunka in att du faktiskt inte kommer tillbaka.
Aldrig mer kommer jag få höra in röst eller hålla din hand, ligga i soffan och pilla dig i håret och försöka titta på en film som vi aldrig lyckades med för vi hellre fokuserade på varandra. Aldrig mer behöver jag dela säng med slangar och smärtpumpar, gå upp på natten och värma vetekuddar till dig för att försöka lindra dina smärtor och för att jag hatade att se på utan att kunna göra något. Aldrig mer behöver jag vara orolig för vad framtiden vill med dig, med oss. För nu vet jag. Och jag vet att du har det bra där du är nu. Du har inte längre ont. Men ibland är jag rädd att jag håller på att bli galen. Det är så tomt utan dig.
/S
Att uppskatta det lilla i det stora
/S
Du är en hjälte
.
Vi ses.
Dont stand at my grave and weep
I´m not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glint on snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you wake in the morning hush,
I am the swift, uplifting rush
Of quiet birds in circling flight.
I am the soft starligt at night.
Do not stand at my grave and weep.
I am not there, I do not sleep.
Do not stand at my grave and cry.
I am not there, I did not die.
-------------------------
Du är så fruktansvärt saknad.
/S
Varför?
Oj vad länge sen det var någon skrev något här. Och nu när jag ska göra det är det inte något roligt inlägg det kommer bli kan jag redan nu avslöja. För mitt liv är inte så himla roligt just nu. Man kan säga att det är ganska så mycket uppför. Mer uppför än vad det någonsin har varit tror jag. Och det sjuka är att det egentligen inte är mig det är synd om utan någon jag de senaste halvåret har lärt mig tycka fruktansvärt mycket om. Mer än jag trodde var möjligt på så kort tid.
Fastän man har en klump i magen redan från början och alla runtomkring än skriker nej så vägrar det där jävla hjärtat att lyssna och går sin egen väg. Eller okej ett par stycken var det som faktiskt sa: "sara följ ditt hjärta. det kanske finns en mening med det här." Och jag står maktlös i mitten och följer det som skriker högst. Hjärtat såklart.
Det går inte att beskriva med ord det som rör sig innuti mig nu och jag vet inte hur jag ska hantera det. Mina känslor sitter på utsidan av kroppen och lever sitt eget liv, jag blir liksom rädd för mig själv för jag inte vet hur jag kommer bete mig nästa sekund.
Egentligen handlar det ju bara om 2 personer som vill vara med varandra men det finns något som kilar sig in emellan som förstör och ödelägger allt i sin väg. cancer heter det visst. förbannade jävla skitsjukdom. jag hatar dig mer än allting annat.
Jag önskar så fruktansvärt att du ska blir frisk. Att livet kan vara snällt mot dig för en gångs skull. Det är det enda viktiga egentligen. att du blir frisk. då lovar jag att inte be om något mer.
Fastän man har en klump i magen redan från början och alla runtomkring än skriker nej så vägrar det där jävla hjärtat att lyssna och går sin egen väg. Eller okej ett par stycken var det som faktiskt sa: "sara följ ditt hjärta. det kanske finns en mening med det här." Och jag står maktlös i mitten och följer det som skriker högst. Hjärtat såklart.
Det går inte att beskriva med ord det som rör sig innuti mig nu och jag vet inte hur jag ska hantera det. Mina känslor sitter på utsidan av kroppen och lever sitt eget liv, jag blir liksom rädd för mig själv för jag inte vet hur jag kommer bete mig nästa sekund.
Egentligen handlar det ju bara om 2 personer som vill vara med varandra men det finns något som kilar sig in emellan som förstör och ödelägger allt i sin väg. cancer heter det visst. förbannade jävla skitsjukdom. jag hatar dig mer än allting annat.
Jag önskar så fruktansvärt att du ska blir frisk. Att livet kan vara snällt mot dig för en gångs skull. Det är det enda viktiga egentligen. att du blir frisk. då lovar jag att inte be om något mer.
Makeover
De tar sig sa pyromanen !
/S
Tiotusen röda rosor
När man får tio stycken röda rosor på bud en tenta-plugg-tisdag som denna kan man inte bli annat än glad och lycklig. När man sedan konstaterar att det inte är från mamma eller någon av de jag trodde de var från och det endast står "10" på brevet på blommorna då kan man bli fundersam över detta. Under mina dryga 25 år har jag inte fått rosor många gånger. Första gången var när jag fylde 14 år och Johan G-sson kom hem till mig med tio STORA röda rosor och gav till mig min födelsedagsmorgon (jag nyvaken iför pyjamas). Tyvärr var detta blommor jag ej velat mottagit, men tackade snällt och frågade om han kunde lämna tillbaka Rikards jacka, de bodde ju nästan grannar (typ bara de att Rikard bodde säkert 5 km längre bort från stan än G-sson som bodde utanför). Sedan fick jag även gelehjärtan av denna tappre pojke som jag fortsatte att aldrig bli kär i. Sedan har vi ju fenomenet David. Han var också mycket tapper och gav mig på alla hjärtans dag tio röda rosor i mitt skåp i skolan (utan att jag visste om de då en gemensam vän låste upp och la in dem där innan jag hann komma till skolan). I och med att han också gav gelehjärtan men även musik och ett smycke så var jag ju såld och vi blev ett kortvarigt par. Efter detta har mina mystiska och spännande roshistorier inte varit många. Jag fick en gång 10 otroligt fina gula rosor av Malin när jag en dag behövde de som mest. De är de gånger jag minns och alltid kommer minnas (förlåt om jag glömt någon). Men förmodligen kommer detta bud också vara en av de gånger jag nu kommer minnas. Tack tack tack, vem du än må vara! ;) /j
Tio blommor - Vill du gifta dig med mig?
Röd blomma = Jag räknar dagarna till vi möts igen
Tio blommor - Vill du gifta dig med mig?
Röd blomma = Jag räknar dagarna till vi möts igen
Skrik, svett och tårar.
Dessa eviga mardrömmar gör mig ibland tokig. Man vaknar på morgonen tröttare än innan man gick och la sig, om de ens är möjligt. Man har dunkande huvudverk och kroppen skriker. Sedan är hela förmiddagen förstörd av denna hemska känsla som är så svår att bli av med. Om och om igen ser man bilderna i huvudet och känner skriken, gråten, paniken och den enorma förtvivlan- som inte ens finns! Jag är ju vuxen, och borde då uppföra mig som en, "Det är särskilt vanligt för barn att drömma mardrömmar, särskilt då i åldrarna 3-4 och 7-8.".
Snälla 2012- jag önskar mig inga fler, låt mig bara få sova på den där vita stranden med vågarna och en skön hängmatta på nätterna. Tack! /j
Snälla 2012- jag önskar mig inga fler, låt mig bara få sova på den där vita stranden med vågarna och en skön hängmatta på nätterna. Tack! /j
Sometimes Life is a bitch.
Ibland är livet så otroligt skört. Det pendlar mellan liv och död, glädje och sorg och allt därimellan. ångest, oro över att såra någon annan eller göra någon annan besviken. Det som nu rör sig inom mig är något annat. Något nytt och hemskt som jag inte alls tycker om. Jag är rädd för att såra mig själv, hur mycket klarar jag själv av? Hur mycket klarar en människa utan att bli helt trasig? och hur vet man om det är värt all den smärta för man kanske faktiskt får så mycket tillbaka som är värt det? hatar att jag inte kan då ett svar på alla mina funderingar och antar att tiden får utvisa som alltid. det där jävla tiden.
Om/när jag en dag blir den där som behöver tröst och en famn att gråta ut i och skrika ut min ångest i. ja då vet jag att ni alltid alltid kommer finnas där med öppna armar. För ensam vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Ensam är ensam och inte alls stark. Tack för att ni finns mina bästabästa vänner genom allt.
Love
Om/när jag en dag blir den där som behöver tröst och en famn att gråta ut i och skrika ut min ångest i. ja då vet jag att ni alltid alltid kommer finnas där med öppna armar. För ensam vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Ensam är ensam och inte alls stark. Tack för att ni finns mina bästabästa vänner genom allt.
Love
Ljuva 60- tal
Kvällen som berörde allt mellan död och stora S:ar.
Ni är det finaste som finns och jag är lycklig som vet att vi alltid alltid alltid kommer tillbaka till varandra och finns där för varandra i väder och vind var vi än befinner oss i världen. Dessutom är det inte ofta någon utser sig själv till ens egen skyddsängel och det kan ju vara otroligt vackert. Jag älskar er! /j
Grattis på lucia !
.
Gammal kärlek rostar aldrig!
ses snart mina finingar :)
/S
Sött eller bara inget alls.
Jag tror det finns flera typer av "panik" eller "ångest". Även om det inte direkt är den kliniska definitionen. Men en av de vanligaste tillfällen att drabbas av någon av dessa, i mycket mild grad, är väl när man ska välja kläder. Varför ska det alltid vara så svårt? Varför kan man inte bara alltid vara nöjd? Som mest nöjd är jag när jag får dra på mig mysbyxorna en av alla mina jeansskjortor eller lillebror skjortor och sedan en stor tjocktröja över det, helst vill jag ha min mössa också. DÅ känner mig mig beväm och nöjd fast det som vanligast innebär att jag är osminkad också! Men när man går ut blir det alltid antingen för sött eller bara för inget alls. Söt är inte lika bra som snygg! Slut på mitt utlägg för nu kommer Frida och Emelie och räddar mig. /j
