...det bästa av fyra världar

Ibland kan det inte vara lätt att vara mamma Anncharlotte. Det började som alla vet med en trasslig syster som aldrig förmodligen kommer stabilisera sig till att vara "otrasslig". Det fortsatte med mig som jag tror faktiskt varit ganska stabil pågrund av min tidigare rädsla för allt som fanns utanför staketet och för intriger, och de jag gjort har jag oftast gjort smidigt med undantag för den där Colombia resan. Sen kom lillebror och han är ju relativt lik sin far till humöret och lyckas alltid utsätta sig själv för trassligheter. Senaste tiden har det varit rulllians på vem som oftast sagt "snälla rädda mig" "jag dör" vilket gjort att mamma fått jobba hårt även ifall det inte varit för några större tragedier. Men hon ringer och ber mig skicka söta sms eller ringa till min bror ena dagen och andra dagen till min syster och så tredje dagen är det de som hör av sig till mig.
Idag är det jag som uttrycker mig "snälla rädda mig". Jag har nämligen pratat med syon som jag tidigare pratat med och då skulle allt vara lugnt. Men nu är det inte det då jag inte har någon plats på Företagsekonomi A till hösten om jag kommer in på mitt förstahandsval, kostvetarprogrammet, vilket jag förmodligen gör. Vilket betyder att jag står utan kurs till hösten. Och självklart får jag inte tag på en enda människa som kan förklara hur jag ska göra, om det finns någon räddning eller något hopp för mig. Jag måste ju läsa företagsekonomi till hösten och om jag bara kunde stryka förstahandsvalet vore det ju lugnt, men så lätt är det ju ej. Jag känner mig som en urvriden disktrasa just nu och längtar bara efter det där samtalet från lillebror och syster som mamma förmodligen kommer be dem göra. Syskonkärlek kallas det, eller egentligen familjekärlek och de krävs inte mycket men ibland hjälper det. 

/j