Tiotusen röda rosor
När man får tio stycken röda rosor på bud en tenta-plugg-tisdag som denna kan man inte bli annat än glad och lycklig. När man sedan konstaterar att det inte är från mamma eller någon av de jag trodde de var från och det endast står "10" på brevet på blommorna då kan man bli fundersam över detta. Under mina dryga 25 år har jag inte fått rosor många gånger. Första gången var när jag fylde 14 år och Johan G-sson kom hem till mig med tio STORA röda rosor och gav till mig min födelsedagsmorgon (jag nyvaken iför pyjamas). Tyvärr var detta blommor jag ej velat mottagit, men tackade snällt och frågade om han kunde lämna tillbaka Rikards jacka, de bodde ju nästan grannar (typ bara de att Rikard bodde säkert 5 km längre bort från stan än G-sson som bodde utanför). Sedan fick jag även gelehjärtan av denna tappre pojke som jag fortsatte att aldrig bli kär i. Sedan har vi ju fenomenet David. Han var också mycket tapper och gav mig på alla hjärtans dag tio röda rosor i mitt skåp i skolan (utan att jag visste om de då en gemensam vän låste upp och la in dem där innan jag hann komma till skolan). I och med att han också gav gelehjärtan men även musik och ett smycke så var jag ju såld och vi blev ett kortvarigt par. Efter detta har mina mystiska och spännande roshistorier inte varit många. Jag fick en gång 10 otroligt fina gula rosor av Malin när jag en dag behövde de som mest. De är de gånger jag minns och alltid kommer minnas (förlåt om jag glömt någon). Men förmodligen kommer detta bud också vara en av de gånger jag nu kommer minnas. Tack tack tack, vem du än må vara! ;) /j
Tio blommor - Vill du gifta dig med mig?
Röd blomma = Jag räknar dagarna till vi möts igen
Tio blommor - Vill du gifta dig med mig?
Röd blomma = Jag räknar dagarna till vi möts igen
Skrik, svett och tårar.
Dessa eviga mardrömmar gör mig ibland tokig. Man vaknar på morgonen tröttare än innan man gick och la sig, om de ens är möjligt. Man har dunkande huvudverk och kroppen skriker. Sedan är hela förmiddagen förstörd av denna hemska känsla som är så svår att bli av med. Om och om igen ser man bilderna i huvudet och känner skriken, gråten, paniken och den enorma förtvivlan- som inte ens finns! Jag är ju vuxen, och borde då uppföra mig som en, "Det är särskilt vanligt för barn att drömma mardrömmar, särskilt då i åldrarna 3-4 och 7-8.".
Snälla 2012- jag önskar mig inga fler, låt mig bara få sova på den där vita stranden med vågarna och en skön hängmatta på nätterna. Tack! /j
Snälla 2012- jag önskar mig inga fler, låt mig bara få sova på den där vita stranden med vågarna och en skön hängmatta på nätterna. Tack! /j
Sometimes Life is a bitch.
Ibland är livet så otroligt skört. Det pendlar mellan liv och död, glädje och sorg och allt därimellan. ångest, oro över att såra någon annan eller göra någon annan besviken. Det som nu rör sig inom mig är något annat. Något nytt och hemskt som jag inte alls tycker om. Jag är rädd för att såra mig själv, hur mycket klarar jag själv av? Hur mycket klarar en människa utan att bli helt trasig? och hur vet man om det är värt all den smärta för man kanske faktiskt får så mycket tillbaka som är värt det? hatar att jag inte kan då ett svar på alla mina funderingar och antar att tiden får utvisa som alltid. det där jävla tiden.
Om/när jag en dag blir den där som behöver tröst och en famn att gråta ut i och skrika ut min ångest i. ja då vet jag att ni alltid alltid kommer finnas där med öppna armar. För ensam vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Ensam är ensam och inte alls stark. Tack för att ni finns mina bästabästa vänner genom allt.
Love
Om/när jag en dag blir den där som behöver tröst och en famn att gråta ut i och skrika ut min ångest i. ja då vet jag att ni alltid alltid kommer finnas där med öppna armar. För ensam vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Ensam är ensam och inte alls stark. Tack för att ni finns mina bästabästa vänner genom allt.
Love
Ljuva 60- tal
