...det bästa av fyra världar

Det började med ett iskallt morgondopp i Siljan efter en mysig övernattning i Bejjans stuga utanför Rättvik.


Första kvällen i på storulvåns fjällstation sopade vårat lag allt motstånd, kallade hem stationens music-quiz och vann dessa finfina pannband- bra start!


Nuu är vi på g som aldrig förr!






Man måste ju vila sig också.


Mammas eviga karta, själv föredrar jag att gå utan karta, mer på känsla liksom.
Här ska också poängteras att det regnade för fullt, med trots detta ser vi ju faktiskt glada ut. Innan detta kort togs hade jag dock varit lite sur en stund för precis när vi satt oss ner och krånglat av oss all utrustning och kläder för att äntligen skulle få äta lite lunch i form av nudlar och smörgås bestämmer sig vädergudarna plötligt för att ge oss en kalldusch. Lunchen blev inte vad den kunde ha varit om man säger så. Det blev nudlar i kallt regnvatten istället för varmt termosvatten. I kombo med iskalla fingrar.


Tur att jag hade regnbyxor.


Skål!


För första gången i mitt liv fick ja se livs levande renar


Och massor med små lemmlar som kom farande överallt. Snabba som tusan kan ja tala om! Och väldigt söta och pipiga.


Äntligen framme vid sylarna, den sista fjällstationen vi skulle ta oss till. Den här lilla toppen har mamma bestigit en gång tidigare, utan guide. något hon absolut inte tänker göra om. Efter vad hon berättade kände jag inget jättesug efter att försöka heller.. Efter den lilla incidenden med "väggen" är höga höjder och branter inte riktigt mig grej. Men väldigt fint var det att titta på nerifrån iaf.


Fick lära mig lite namn på växter längs vägen också antingen jag ville eller ej. Denna lilla växt heter fjällbjörk för de som undrar.


Bejjan mår som aldrig förr! En väldigt rolig kvinna kan jag avslöja!


Fredagsmys med varma koppen. Jummi.





Hmm åt vilket håll ska vi gå egentligen? M blev lite fundersam..


likaså jag.


Finfin björkskog när vi kom ner från fjället.


And she made it!

Kommer definitivt bli fler turer liknande dessa.
Jag älskade det känner jag såhär i efterhand.

/S