...det bästa av fyra världar

Jag har en förmåga att oroa mig för saker i onödan. Men det är bara så som jag alltid har varit och dessvärre är det inte alltid så lätt att släppa. En sak att oroa sig för är väl de där med vad man ska göra när man blir "vuxen". Det är jag ju absolut inte ensam om att fundera över heller. Jag kan komma med en rad allternativ om vad jag inte vill göra när jag blir stor men de är svårare att säga vad man faktiskt vill göra. En gång skrev jag i min vänskapsbok att det jag ville bli när jag blir stor är att just "bli stor", alltså bli vuxen och inte vara barn. Alla frågar "vad ska du göra efter att du pluggat klart" och helst vill jag skrika "jag vet inte, måste jag verkligen veta!?" eller "Tyst! Jag vill inte prata om det!". Fast jag har senaste veckan faktiskt kommit fram till att den dag man väl är där kommer de nog på något vis lösa sig. Jag har den senaste veckan kommit på vad jag verkligen vill göra faktiskt. Jag har en dröm, en idé och en påbörjad lista över denna dröm. Däremot känns den ganska långt bort och den känns sorgligt nog ganska omöjlig. Men igår under middagen som jag hade som avslutning med praktiken diskuterade jag detta med min lärare, handledare och övriga deltagare under middagen och de var faktiskt ganska positivt inställda till detta. De gav mig tips, som jag tyvärr redan har glömt (förmodligen för att jag idag har sån huvudverk). Men de är just grejen att någon utomstående faktiskt kan vara så puschande och positiv som just då gjorde mig så glad och gjorde att jag faktiskt kände att "ingenting är omöjligt". Kanske inte som precis färdig utbildad men när jag blir lite äldre då kanske de skulle gå att starta denna dröm. Tiden vill visa! Känns däremot bra att känna att man faktiskt har något att drömma om för ovanlighetens skull. Önskade att man alltid kunde omges av människor som var så drivande, vågade ta risker och puschande som de som jag mött på praktiken.  
Presentationen igår för praktiken gick förövrigt bra, middagen var toppen och galet dyr, pensionssparande mötet jag hade med min bankman idag gav mig extra vuxenpoäng och att jag sedan har fått erbjudanden om vänskap två gånger (nästan tre) gör att jag känner mig poppis (men kände mig också förföljd). Nu ska jag äta lunch och sedan träffa Frida och Emelie på stan. Ledig dag! /j