Ett oväntat besök
Ambulansen på usö fick idag ett oväntat men ack så välkommet besök, av ingen mindre än fröken L. Min handledare var sjuk idag, och hon jag blev tilldelad att gå med istället har jag gått med en annan dag, och den dagen slutade i totalt kaos för min del. det var inget jag gärna ville uppleva igen.
så jag tog saken i egna händer och ringde ambulansen för att fråga om jag kunde hänga med dom istället.
Fick åka på två stycken prio 1 larm så det får ja väl vara nöjd med, även om det var ganska segt under em och inte hände mycket alls. men har efter den här dagen konstaterat att män är precis lika bra som kvinnor på att fördriva tid genom att snacka skit och dricka kaffe. och inte heller jag har ju några problem med den typen av aktiviteter.
jag skulle gärna vara där någon mer dag men vi får se vad tiden räcker till...har ju bara denna vecka kvar sen är de ju slut på hela praktiken. jag var iaf välkommen tillbaka någon mer dag om jag ville så vi får se vad de blir :) drömmen vore ju om de skedde nån stor trafikolycka eller annan olycka som jag kunde få åka med på. vore sjukt intressant. missförstå mig rätt, givetvis vill ja inte att någon ska dö på min bekostnad, men som vi alla vet sker det olyckor hela tiden så om de ändå ska göra det kunde det ju ske när jag har möjlighet att lära mig något av de.
det stora samtalsämnet på stationen var också "deras" nykläckta ankungar som levde med sina mammor på innergården hos ambulansmännen. dom matade dom och brukade tydligen få dom riktigt tama och sen när dom känner sig tillräckligt stora går ankorna fram till entredörren som fungerar som genomgång så de kan ta sig ut till svartån, där ställer de sig sedan och väntar på att nån av gubbarna ska komma och öppna genomgången så de kan ta sig ut till sitt framtida hem. dom kanske inte är så dumma i alla fall dom där ankorna.. roligt var det i alla fall att se hur killarna pratade så varmt om dom där ankungarna, som att det var deras små barn. tror det bor en mjukis i varje kille faktiskt, oavsett hur tuffa dom försöker verka på utsidan.
dom syntes visst inte så bra som jag hoppats på bilden...men där mellan ormbunkarna ser ni den lilla skocken!
som ni ser sliter man hårt på ambulansen.
var tvungen att ta en bild på mig i denna otroligt vackta utstyrsel. men jag tycker faktiskt att det är något speciellt med att ta på sig dom där kläderna. det är som att man går in i en roll och automatiskt får respekt på nåt konstigt sätt. jag är iaf en sån som tittar lite extra om jag möter någon i tex uniform på stan, eller när det kommer en ambulans åkandes förbi med blåljus och sirener på så får jag alltid gåshud och undrar över vad det är som hänt.
- idag behövde jag inte undra, för det var jag som satt i den där ambulansen som körde på fel sida vägen för att kunna köra förbi alla bilar, och som hade blåljus och sirener på - och jag älskade de, kom på mig själv med att sitta med ett fånigt leende på läpparna där i bilen.
jag ska nog överväga de här med att jobba på ambulansen nån gång i framtiden. man ska aldrig säga aldrig.
/S
så jag tog saken i egna händer och ringde ambulansen för att fråga om jag kunde hänga med dom istället.
Fick åka på två stycken prio 1 larm så det får ja väl vara nöjd med, även om det var ganska segt under em och inte hände mycket alls. men har efter den här dagen konstaterat att män är precis lika bra som kvinnor på att fördriva tid genom att snacka skit och dricka kaffe. och inte heller jag har ju några problem med den typen av aktiviteter.
jag skulle gärna vara där någon mer dag men vi får se vad tiden räcker till...har ju bara denna vecka kvar sen är de ju slut på hela praktiken. jag var iaf välkommen tillbaka någon mer dag om jag ville så vi får se vad de blir :) drömmen vore ju om de skedde nån stor trafikolycka eller annan olycka som jag kunde få åka med på. vore sjukt intressant. missförstå mig rätt, givetvis vill ja inte att någon ska dö på min bekostnad, men som vi alla vet sker det olyckor hela tiden så om de ändå ska göra det kunde det ju ske när jag har möjlighet att lära mig något av de.
det stora samtalsämnet på stationen var också "deras" nykläckta ankungar som levde med sina mammor på innergården hos ambulansmännen. dom matade dom och brukade tydligen få dom riktigt tama och sen när dom känner sig tillräckligt stora går ankorna fram till entredörren som fungerar som genomgång så de kan ta sig ut till svartån, där ställer de sig sedan och väntar på att nån av gubbarna ska komma och öppna genomgången så de kan ta sig ut till sitt framtida hem. dom kanske inte är så dumma i alla fall dom där ankorna.. roligt var det i alla fall att se hur killarna pratade så varmt om dom där ankungarna, som att det var deras små barn. tror det bor en mjukis i varje kille faktiskt, oavsett hur tuffa dom försöker verka på utsidan.
dom syntes visst inte så bra som jag hoppats på bilden...men där mellan ormbunkarna ser ni den lilla skocken!
som ni ser sliter man hårt på ambulansen.
var tvungen att ta en bild på mig i denna otroligt vackta utstyrsel. men jag tycker faktiskt att det är något speciellt med att ta på sig dom där kläderna. det är som att man går in i en roll och automatiskt får respekt på nåt konstigt sätt. jag är iaf en sån som tittar lite extra om jag möter någon i tex uniform på stan, eller när det kommer en ambulans åkandes förbi med blåljus och sirener på så får jag alltid gåshud och undrar över vad det är som hänt.
- idag behövde jag inte undra, för det var jag som satt i den där ambulansen som körde på fel sida vägen för att kunna köra förbi alla bilar, och som hade blåljus och sirener på - och jag älskade de, kom på mig själv med att sitta med ett fånigt leende på läpparna där i bilen.
jag ska nog överväga de här med att jobba på ambulansen nån gång i framtiden. man ska aldrig säga aldrig.
/S
Kommentarer
Trackback
