Inte utan dina andetag.
Imorgon ska jag förmodligen få umgås med den här guldklimpen. De finaste av dom alla.
Har varit på bio med bästa B ikväll, det var en tänkvärd och sorglig och rolig film på samma gång.
När den blev sorglig började jag tänka på mina cancerpatienter av nån anledning och det kändes som jag satt där och var sorgsen för deras skull mer än filmen.
Antar att det blir så. När jag är där är jag så fokuserad på att göra ett bra jobb och hålla upp en professionell fasad, och när jag inte längre är där hinner verkligheten ikapp. Och konstigt vore väl annars.
Sov gott.
/S
Kommentarer
Trackback
