...det bästa av fyra världar

Inte alls, faktiskt väldigt väldigt dåligt. Sämre än jag överhuvud taget kunna tänkt mig.
Självklart trodde jag inte att detta skulle bli lätt detta med 200% men inte så här! Vad med alla andra som klarat det? Varför kan inte jag gör det också? 
Min dag började i alla fall med att jag vaknade halv 7 för att ringa och säga hejdå och lycka till till min lillebror som idag åkt till Colombia med en helt okänd tjej för att göra sitt projektarbete. Därefter jag gick upp, och kände att kraften kom till mig och att detta kan bli en bra nystart. Fixade mig, cyklade till skolan och det var väl här allt började. För att cykla var ju rena omöjligheten! Genom svettig kom jag fram i tid som tur var och satte mig ensam på en rad. Kände mig definitivt som det svarta fåret (fast vit eftersom jag var den enda med vittröja i klassen och dessutom var den kritvit och att plugga kost är inte som att plugga ekonomi där alla har snygga kläder). Introduktionen gick bra och det kändes ganska kul bara jag kan hitta någon att hänga med, eller som vill släppa in mig i deras häng eftersom det redan är två tajta klasser jag läser med.
Åkte sedan till läkaren som konstaterade att min skräck inte var pågrund av några inre-fel i alla fall. Och som vanligt är det väl alltid min hypokondri som framkallar denna olustiga, hemska känsla som sprider sig i kroppen. Han tyckte jag skulle gå till någon annan istället och jag blev bollad vidare. Så under denna tid missade jag 2 lektioner och jag gav mig tillbaka till skolan för att gå på kursintroduktion nummer 2 (och missa ytterligare en lektion) och här föll det mesta samman. Jävla kärring till lärare! Hon förstod inte hur jag ens kunde tänka mig tanken och såg inte hur jag skulle kunna lösa detta över huvudtaget. Jag skulle behöva göra ett antal restuppgifter vilket hon ansåg omöjligt, för hon kan ju inte sitta och göra en massa uppgifter för mig för att jag inte kan delta på alla lektioner. Gick sedan tillbaka till den andra klassen för att gå på en obligatorisk lektion som skulle innehålla ett seminarium eller något. Men när jag kom dit till 14 då den skulle börja, då slutade den. "Jaha" sa jag, "har jag fått fel schema?" "Nej vi var bara lite tidiga, så du får göra en rest, jag trodde alla var här redan" sa då läraren. Kärring nummer 2 tänkte jag, nere på golvet! Jävla inställning! Förstår ju att de inte kan kompromissa med mig men ska en person t.ex. aldrig få missa en enda obligatorisk grej när alla lektioner tycks vara det? Man kan ju faktiskt vara sjuk också och dessutom tycker jag att man kan behandla elever med respekt och försöka säga saker på ett snällt sätt.
Skulle sedan handla böcker varav varenda var slut, vilket var pricken över i!

Nej men jo så att det känns ju kul och lovande det här, verkligen. Har i alla fall gjort restuppgiften och skickat in den nu. Har även sålt mina fek-böcker och gått vidare från den terminen, och börjat på en inlämningsuppgift som ska in på fredag. Vi får väl se hur detta urartar sig helt enkelt och ta en dag i taget. Men jag vill ju vissa kärringarna att jag faktiskt kan klara det här just bara för att de tittar på mig med en sån hemsk blick och säger att jag inte kan det.