Ett färgsprakande tycke i svartvitt, individualist javisst .
Just nu sitter jag och läser igenom olika gruppers PM inför den kommande opponeringen som ska äga rum imorgon. Helt plötsligt kommer jag på mig själv att skratta för att jag verkligen inte förstår hur en del tänkt och så kommer jag på hundra saker jag skulle kunna säga till denna grupp, fast det inte ens är jag som ska opponera på den. Jag triggar igång mig själv och tycker det är jättekul och det är ju hemskt att jag känner så. För varför skulle jag veta så mycket bättre egentligen och vad har jag för rätt att säga till en annan grupp vad de gjort för "fel" enligt mig, när de förmodligen (förhoppningsvis) är nöjda med vad de gjort. Jag älskar opponeringar av någon anledning men jag ska i alla fall tygla mig imorgon och tänka på att jag inte ska säga allt för mycket för de är ju egentligen bara sårande, och allt jag säger ska vara på ett positivt sätt. Det händer ju faktiskt att folk tar åt sig och blir väldigt berörda av kritik de får på arbeten. Men kan tänka mig att morgondagen i alla fall kan bli mycket spännande, och jag längtar efter att få höra hur mycket jag och min grupp blir sågade! Bring it on!
Ikväll blir det förhandspremiär på "Du kommer möta en lång mörk främling" på bio med Linnea, mysigt. /j
Ikväll blir det förhandspremiär på "Du kommer möta en lång mörk främling" på bio med Linnea, mysigt. /j
Kommentarer
Trackback