2003-04-10 - Om 20 år...
.... Jag är nu 35 år och bor i ett litet radhus 20 minuter ifrån Stockholm. Jag har fått en helt underbar liten flicka som heter Malva och som precis har fyllt 10år och alltså går i 3: an. Jag har en underbar man som jobbar som brandman i Uppsala. Han jobbar faktiskt på samma brandstation som Isabellas man. Det var via dom som jag och Isabella åter fick kontakten som vi tappade efter gymnasiet. Det var på en av brandmännens firmafester faktiskt och det är ingenting jag ångrar. Vi är nu jättebra vänner igen och bor nästan grannar. Malva och Isabellas dotter Felicia har blivit bästisar också.
Direkt efter att jag gått ut skolan började jag jobba som servitris i Örebro. Eftersom jag fortfarande inte riktigt visste vad jag ville jobba som och läsa vidare till, så blev det så att jag jobbade där ett tag, rättare sagt ett år. Efter det så flyttade jag till Uppsala där jag började läsa företagsekonomi. Efter att den kursen var slut, började jag söka jobb i Uppsala och där i närheten. Jag hade några ströjobb här och där. Jag trivdes inget vidare på något av jobben, men jag behövde pengarna. Jag hittade till slut ett litet mysigt café ganska nära där jag bodde, där jag fick jobba. Det var där som jag träffade Victor.
Det hade varit en förfärlig dag ända tills han kom. Allt hade bara gått fel, min gamla lilla Volvo ville inte starta på morgonen så jag fick springa till bussen, som jag lyckades missa precis. Så det var bara att gå. Även ifall det inte var långt, så var ju vädret helt kass och jag var dyngsur när jag väl kom fram.
Men som tur var så fanns det några kvarglömda kläder på caféet. Men dom var förfärligt fula, blommig gammal skjorta, brun, röd och orange och ett par spygröna byxor. Jag såg helt förjävlig ut men bättre än inga kläder alls så…
Victor kom inspringande vid 11-tiden och jag minns faktiskt fortfarande vad han beställde, det var en stor kaffe Latte. Jag tyckte han var väldigt snygg och stilig och helt plötsligt kom jag att tänka på hur jag måste se ut, då kände jag hur kinderna brände lite. Han fick i alla fall sitt kaffe och det var tur att det var en kaffe Latte och inte vanligt kaffe, för vår kaffemaskin hade gått sönder på morgonen. Han var den enda gästen för tillfället, så det fanns inte så mycket att gör, så jag stod där bakom disken och drömde lite. Helt plötsligt började han prata med mig. Först blev jag lite förvånad men…
Han var ny i staden och undrade ifall jag visste någon fin liten restaurang i närheten, som jag kunde rekommendera. Efter att jag funderat en liten stund kom jag på att det fanns en liten italiensk restaurang alldeles nere på gatan. Så jag berättade det, och han såg ut att fundera en liten stund och undrade sedan när jag hade lunch och ifall jag ville gå på lunch med honom. Det var så vi träffades första gången och vi trivdes tillsammans, det är på den vägen vi är nu.
Jag och Victor gifte oss två år senare, den 14 februari 2012 i en liten, gammal stavkyrka i Norge. Kyrkan ligger på en liten udde ute i Sognefjorden. Det var bara dom allra närmaste släktingarna och vännerna som var där. Det var så fint.
Malva föddes senare det året i mitten av augusti, samma dag som vår gamla kung Karl XVI Gustav och Silvia dog i en flygolycka på väg hem från Johannesburg, terrorister. Jag och Victor bodde då fortfarande i hans lilla 2: a. Men så fort som Malva hade fötts, började vi söka efter en lägenhet eller ett litet hus, men allt var så dyrt. Tillslut hittade vi det lilla radhuset vi nu bor i. Det är alldeles lagom stort med sina 3 rum och ett stort, luftigt kök. Området är väldigt barnvänligt, så det känns skönt nu när vi har Malva.
Jag var mamma ledig och Victor som precis pluggat klart och fått jobb på brandstationen, jobbade halvdagar. Han tog hand om mig och pysslade där hemma, han var så gullig. Men Malva blev större och jag kände att jag behövde hitta ett riktigt arbete. Det var då jag och Isabella kom på att vi skulle öppna ett eget litet café inne i Gamlastan, där det fanns en ledig lokal. Så vi köpte lokalen och öppnade ett café, som vi döpt till ”café Prinsessan”, det är det finaste och mysigaste caféet i hela Stockholm, om du frågar mig. Jag trivs jättebra på mitt jobb och allt går bra, Isabella och jag trivs tillsammans som jobbarkompisar.
Jag trivs bra med mitt liv, jag har ju min man och min dotter och alla underbara vänner.
Jag och Victor har inga planer på att utöka vår familj, den är alldeles lagom stor som den är. Ifall vi skulle göra det så skulle det bli något lite husdjur, en katt kanske. Malva vill ha en liten hund, men eftersom min syster är allergisk mot hund så går det ju inte…
/Johanna Björkman Årskurs 9.
Jag dog av skratt när jag kom till det partiet om att kungen och drottningen skulle mista sina liv i en olycka... Varför skriva en sådan sak? Borde kanske censureras? Jag kom även fram till att jag borde hitta min Victor nu för de börjar bli kort om tid...
Isabella var har du din berättelse om dig och Anton? (för jag tror det var så han hette).
Och Sara vad var det din blivande man hette, det var inte Robin va?
Jag bara älskar att läsa gamla arbeten !