SK.
Som i söndagkväll.
Har just tagit mig ett långt skönt bad och nu är det filip&fredrik som stjäl min uppmärksamhet. Den där fredrik skulle jag faktiskt kunna sätta tänderna i. Han är så söt.
Vad har fröken Lundhs helg annars bjudit på då? Långpromenad med Sofia, Tacomys med Erika som slutade med att Jossan som en överaskning tagit sig hit från charleswood och helt plötsligt plingar på min dörr, och förvandlar vårt soffmys till en nostalgitripp utan dess like. Som sen slutade på Pitchers fast vi nog egentligen var lite för trötta för att orka riktigt. menmen, en mysig kväll blev de iaf!
Lördagen bestod i trädgårdsarbete hos mormor med la familja- kontaterade att lövkrattning som man lätt kan tro skulle vara väldigt tråkigt istället visade sig vara väldigt fridfullt och behagligt. ska nog syssla mer med lövkrattning i framtiden. sen avslutade vi med en god lunch, jo man tackar ja, innan de var dags att bege sig till TIVA och USÖ för lite extrajobbande. Kvällen gick fort för vi hade händerna fulla bokstavligt talat.
Har även fått se hur en människa ser ut när man är gul, och då menar jag riktigt gul. Som kanariefågelgul. Så blir det är både njurar och lungor sviktar. Man har heller inte ögonvitor längre utan ögongulor.
Hoppas både jag och ni slipper bli gula.
Ibland undrar man hur det går för en del patienter som man vårdat under lång tid och givit så mycket "kärlek" och omvårdnad man bara kan. Dessutom kan jag inte låta bli att fundera över de här etiska frågeställningarna som alltid finns i bakrunden när man vårdar så sjuka patienter.
När är det nog? Var går gränsen för vad som är värdigt? Och när ska man sätta stopp för all livsuppehållande behandling och inse att loppet är kört? Otroligt svåra frågor att besluta om och jag är väldigt tacksam att jag inte är läkare och behöver fatta dessa beslut. För det är inga lätta beslut att fatta. Det handlar om någons liv eller död. Om en människas vara eller icke vara. Som de har i sina händer.
Det gäller att förvalta förtroendet väl och fatta "rätt" beslut. Frågan är ju bara vilket som är det rätta? För det finns ju inga facit att gå efter. Varje fall är unikt och man måste använda sig av sin kunskap och erfarenhet och hoppas att det räcker.
Har även fått vara med och assistera vid sondsättning (slang genom näsan ner i magsäcken), sätta tappningskateter, bladdra (göra ultraljud på urinblåsan för att se om det står massa urin där) och massa mera. Braaa va? Jag suger åt mej allt jag hinner och kan som en girig småunge för att lära mig så mkt som möjligt!
Ett besök hos morfar på kyrkogården har oxå hunnits med ikväll, så fint med alla ljus överallt som lyser upp i mörkret och kylan. Gillas starkt.
Imorrn börjar ny kurs, psykiatri. Ska bli grymt intressant.
So long!
/S
