...det bästa av fyra världar

Efter att ha haft huvudverk i flera dagar kom igår åskan och jag hoppades att luften återigen skulle bli frisk. Men det hände inget och idag är de minst lika kvavt och hur mycket man än andas så märker man ingen skillnad, detta tyder på att sommaren är här i alla fall. Tänk att man varje år glömmer bort att det är så sommaren är, kvav, fuktig och sjukt svettig men ändå så efterlängtad! Vet ju förövrigt inte om det är vädret som gjort att jag haft ont i huvudet eller om de är alla timmar med pluggande framför datorn. Men tänker mig att det är så alla mammor och mormödrar säger, alltså att man får ont i huvudet av väderomslag och åska, på samma sätt som varannan pensionär inte kan sova när det är fullmåne men vem vet. 
Åskan och blixtarna kom igår precis när jag skulle gå hem från Linnea och alla som känt mig som liten vet hur rädd jag varit för just detta väderfenomen och jag var stolt över mig själv att jag mognat så mycket att jag vågade gå hem. För när jag var liten kunde jag bli nästintill panikslagen och jag grät och brukade lägga mig som en liten boll och hålla tummarna för att jag skulle överleva, vilket jag ju gjort alla gånger. Ett av de seminarium som jag kunde se framför mig som liten var hur blixten skulle slå ner i den telemast som stod i Markaskogen och att masten då skulle välta och landa på vårt hus och jag skulle då självklart bli träffad och dö, hur tänkte jag? Fick i alla fall på vägen hem igår tydliga flashbacks till en sommarkväll för många många år sedan då jag och S var i Karstorp och det var ett riktigt hemskt åskoväder och hur mamma Margaretha då tröstade mig och sa "Det är ingen fara Johanna, vi har åskledare i huset" vilket gjorde det hela mycket bättre. Men när jag tänker på det, hur tryggt kan de ha varit då? För är det inte så att åskan slagit ner och bränt lite av väggen i tv-rummet Sara eller missminner jag mig helt då? 

/j