Vänta med att tänka


Nu på morgonkvisten vaknade jag av den där hemska väckarklockan och var helt säker på att jag vara "hemma" i Tybble. Kom även fram till att jag inte behövde gå upp ännu för pappa satt säkert ändå och drack (sörpla) kaffe vid köksbordet. Vilket kan vara det värsta jag visste/vet på morgonen, speciellt mornar som denna när man är svin trött för då spelade det ingen roll om pappa försökte vara snäll- jag ogillade allt han gjorde. Så jag sov vidare i nio minuter och vaknade återigen av väckarklockan men konstaterade att det var ca 4 år sedan jag bodde i Tybble. Mitt huvud spelade mig ett kort spratt där, eller så var jag bara för trött för att kunna tänka.
Ne, dags att promenera till skolan för att utföra en demonstration om hur man gör spenatvåfflor. Tur att jag är så väldigt bra förbered eftersom man har en chans, och bara en chans till att lyckas få de se snyggt ut på film. Har jag tur kanske de blir så bra att jag kan söka in till någon bra dramaserie dessutom å snälla önska mig lycka till!

/j

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0