...det bästa av fyra världar

Jag har som ni vet under många år fantiserat ihop hur mitt liv kommer att se ut. Det Livet som jag har planerat måste börja nu. Jag är trött på ensamheten, jag vill aldrig mer känna mig ensam, jag har nog till och med blivit rädd för ensamheten. Detta har resulterat i att jag kännt mig lite stressad. Jag har under en längre tid tänkt att den där pirrande kärleken som gör att man offrar vad som helst för en person är något som händer när man är ung. Jag har haft mina chanser att vara så kär, jag kommer inte få uppleva det igen. Jag tänker att det nu istället handlar om att hitta någon som det fungerar med. Kärleken måste självklart finnas någon stans men jag har ändå tänkt att det viktigaste varit att hitta någon att leva Det Livet med. Om jag kan dragkedja ihop mitt liv och mina planer med någon så får jag nöja mig.

Inatt drömde jag dock något som fick mig att vakna till. Jag har nog vetat ganska länge men min rädsla för ensamheten har gjort att jag blundat för verkligheten. Efter detta uppvaknande har jag insett att Det Livet måste skjutas upp lite, vilket är lite ironiskt med tanke på att jag alltid skjuter upp saker. Med lite eftertanke borde jag kunnat förutse att jag inte skulle lyckas i tid med detta heller. Jag kanske inte är så gammal trots allt, kanske finns chansen att bli sådär pirrigt kär fortfarande. Jag kanske fortfarande kan hitta min ungdomskärlek att starta Det Livet med istället för att nöja mig.

Jag har nog helt enkelt blundat för länge och levt i en dröm värld. Det är dags för mig att vakna upp och försöka leva i verkligheten. Låta drömmar vara förvrängda verisioner av verkligheten som jag lämnar i tanken. Ännu en ironisk tanke är ju dock att min dröm inatt fick mig att inse detta.

För att citera vår kära Rheza "vakna mig inte, kom till min dröm", tänk vad fel hon hade. Men även hon var ju tvungen att komma tillbaka till verkligheten när hon lite snopet blev utröstad ur idol. / m