Fågel, fisk eller mittemellan

Nu har jag äntligen landat efter ännu en sälen vistelse. Jag, Camilla och Patricia tog syrrans Pegaut och brummade på lördagmorgon iväg till kläppen. Resan började hur bra som helst. Vi fick låna liftkort och blev bjudna på mat så jag var mycket tacksam och GLAD. Tog mig till och med en öl på toppstugan. Efter två dagars åkning och umgänge med mina kära kläppenvänner var det dags för oss att dra vidare. Camillas nästa stopp var en lägenhet på högfjällshotellet, mitt och patricias var "världens ände" sörsjön, alltså mormor och morfar. Där bjöds det på god mat och en öl till os finalen i hockey. Det bjöds även på fint väder under måndagen vilket gjorde att jag och Patricia lånade morfars snöskoter och racade runt ett spår. Snabbast runt var det som gällde. Mina tvära svängar och säkra hantering av maskinen gjorde att jag vann överlägset. Patricia glömde en detalj, nämligen svängandet vilket ledde till två urspårningar och fastkörningar. Vi fick med alla våra krafter dra loss skotern och jag fick manövrera in den på rätt spår igen.

Småfrusen som jag var när jag väl kom in så förbereder mormor ett dopp i deras jacuzzi. Det doftade av oljor och tusentals tända ljus när jag njöt av bubblet. Dock kom mormor i efterhand på att hon glömde servera mig ett glas vin, men jag överlevde. På tisdagmorgon skulle det bära iväg hemmåt så jag och Patricia packar ihop våra grejjer och ska precis packa in i bilen när jag inser det som bara inte får hända. Bilnyckeln är borta!!!! Jag har absolut ingen aning om vart den är men jag, mormor, morfar och patricia letar igenom all packning och hela huset utan lycka. Då inser jag att jag förmodligen gjort det klantiga i att lägga nyckeln i skidjackan och inte stängt fickan när vi körde skoter. Den måste alltså ha ramlat ut i snön. Jag beger mig ut med patricia och mormor (morfar fick dispans eftersom han knappt kan gå) och krattar, skottar och letar förbrlit i spåret. Morfar går dock runt med sin käpp och letar på de områden som inte har allt för djup snö.

Efter timmar av letande måste jag bara inse att nyckeln är borta och ringer därför till Fille för att berätta denna tragiska händelse. Jag får sjuk ångest och blir jätte ledsen när jag talar om detta. Ush det får bara inte hända när man lånar någon annans bil. Dem skickar iallafall upp extranyckeln med expresspost så att den kommer fram morgonen efter. En dag för sent landar jag i linköping och känner mig totalt utmattad. Nu kan jag iallafall skratta åt morfars kommentar "Malin se det som en gömma nyckellek. Det är Linda och fille som får komma hit och leta på fisk"

Skönt med fredag! Nu blir det tacos och nintendo wee hos Linda och Fille / m

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0