Pollenchock och stjärnfall

Det verkar inte som att någon missade att fira in det nya året i trosdags. Inte jag heller.

Jag kom till min kille på onsdag eftermiddag och det var ett mycket kärt återseende. När jag kommit hem till honom och tagit igen lite förlorad tid så dök hans vänner upp för lite fotbollstittande och skitsnack. Det kändes bra att träffa några av hans kompisar innan nyårsfirandet så att jag inte behövde känna mig allt för ny. Självaste nyårsafton blev iallafall lyckad. Vi anlände till orsa stadshotell och checkade in på våra rum, sen blev det lite mingel och tävlingar (väldigt interna så jag förstod inte alls vad dem handlade om, kunde inte svara på en enda fråga). Efter det satte vi oss tillbords och njöt av en femrätters middag som smakade helt okej. Jag blev dock så mätt att jag inte fick ner en bit av desserten. Vi började alla bli lite lagom runda under fötterna och begav oss därmed ut för att skjuta raketer, eller skita kareter som joseph sa innan han lärde sig svenska ordentligt. Jag skålade in det nya året med min pojkvän och jag hoppas att resterande del av året fortsätter i samma spår. Efter ytterligare lite dans på orsa stadshotell bestämde jag och mattias oss för att kvällen var fulländad och drog oss tillbaka. Vi missade därmed efterfesten som tydligen bjöd på lite bråk och tjafs och en heldel överalkoliserade människor. Vi fick dock höra allt om detta på brunchen som vi åt dagen efter. Jag trivs väldigt bra i morasällskapet och tror att det kan bli många fler lyckade tillställningar med dessa människor. T ex ikväll då vi ju faktikst ska ut och svira på wasastugan i mora.

Jag kom på att jag kanske måste berätta om mitt möte med mattias hund också. Sent på onsdagkväll ska mattias ta in hunden från hundgården och ropar med hunden i koppel till mig att komma och hälsa på den. HUnden är en jakthund av grå sort bestående av endast muskler. Jag smyger mig försiktigt fram och klappar snällt på hunden. Han sitter blickstilla och stirrar på mig, visar tänderna och morrar. Helt ärligt trodde jag att han skulle käka upp mig. Det blir lite bättre och mattias vågar släppa hunden ur kopplet. Jag gömmer mig i vardagsrummet dit hunden inte kan gå och smyger sedan in i sovrummet när han inte kan se mig. Väl under täcket kommer mattias och gör mig sällskap. Han säger att det nog är bäst om vi sover med öppen dörr så att hunden inte blir orolig men försäkrar mig om att hunden inte hoppar upp i sängen. Jag drar in fötter och händer och ser hur hunden går runt sängen och försöker lista ut hur han ska få tag på mig. När han senare inser att jag ligger för långt bort, dvs gömd under täcket i springan mellan madrasserna, tar han sats och hoppar upp rakt på mig. Jag får en smärre chock men han ville nog bara nosa på mig. Mattias slänger iallafall ut honom och stänger dörren så att jag kan sova lungt. Nu är jag och hunden bättre kompisar men han ska veta att i'll be watching him, det är förmodligen ömsesidigt i och för sig.

/ m

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0