...det bästa av fyra världar

I torsdags började jag med att vara jätte duktig. Jag går upp tidigt på morgonen och äter en ordentlig frukost. Sen går jag bort till Linda och FIlle för att laga min cykel. Det går mycket bra och jag får cykeln att rulla igen. Senare åker jag hem för att byta om till träningskläder och beger mig iväg till friskis och svettis för första spinningpasset detta år. Jag cyklar iväg i god tid för att jag inte bokat ett pass och tänker att jag ska hinna få en av de fem dropin platserna som finns. När jag kommer fram efter att ha cyklat i denna sjuka snö uppför och nedför i branta backar är jag glad att jag är vid liv. Tjejen i kassan säger att jag inte kan logga in mig på passet än men jag får en kölapp som har nummer tre så behöver jag bara sätta mig och vänta. Efter sisådär 10 minuter går jag fram och frågar om det är frittfram att stämpla in varpå hon svara men gud då måste du göra det illa kvickt. Men det visar sig att platserna tagit slut och jag blir rasande. Varför har jag fått en lapp med köplats nr 3 om det inte ens finns en kö. Hon säger att det är först till kvarn som gäller. IDIOT tänker jag. Men jag får iallafall en plats då ett antal personer inte dyker upp innnan passet börjar. Under passet inser jag att jag är helt uttömd på energi av någon konstig anledning och orkar absolut ingenting. Jag cyklar på så gott jag kan men när jag kliver av cykelt är jag så nära att spy så jag måste sätta mig ner på backen. Jag går ut och vilar ett tag för att sedan bege mig hemmåt. Då har såklart mitt lås frusit fast så jag får stå i 15 minuter och lirka innan låset går upp. Jag är vid det här laget så trött att jag måste gå upp för backarna men när jag ska cykla nedför ramlar jag såklart. Slår mig inte som tur är. Jag åker förbi ica för att handla lite mat och väl där går det inte att låsa cykeln för låset är så ihopfruset. Jag får lämna den olåst för att gå in och göra mina ärenden. Väl framme vid kassan drar jag mitt kort för att överraskas av beskedet "köp medjes ej". Jag tänker bara det här händer inte, kön bakom mig är jätte lång och det är bara studenter med overaller. Jag frågar om jag kan gå hem och föra över lite pengar och komma tillbaka senare för att betala. Han är väldigt hygglig i kassan och låter mig göra detta, så jag springer hem till linda och fille, som bor nära ica, och för över pengar. Sen när jag betalt maten och är påväg hem ramlar jag återigen på cykeln och blir bara skitförbannad. Ni kan ju se er det framför er. En tjej som är lite svettig i träningskläder, helt slut och frustrerad, har en tung jäkla matkasse på styret och väska på ryggen, ligger på backen och är väldigt nära till tårar. ush ush. Jag bestämmer mig iallafall för att ställa cykeln i cykelförrådet när jag kommer hem eftersom det är så kallt ute. Jag kommer ner och ser att det är väldigt mycket cyklar där nere men jag ställer mig tajt med dem andra och försöker vara så lite ivägen som möjligt. Då dyker en tant upp och säger att jag inte kan stå där eftersom det är fullt. Jag säger bara det här är lika mycket mitt cykelförråd så nu ställer jag mig här. Hon går lite butter vidare. Låset går dock fortfarande inte att låsa och jag är vid det här laget så irriterad att jag slänger låset i väggen så det flyger plastbitar. Otroligt nog går det iallafall att låsa det efter smällen. Efter en tallrik fil och banan samt två mackor är jag tillbaka till mitt vanliga jag.

så summan av kardemumman är att inte gå runt med tom mage. Det slutar bara illa. /m