...det bästa av fyra världar

Om tio minuter kommer det ringa på min dörr, och där utanför kommer mamma och Anders stå. Pigga och glada och redo att göra min lägenhet vit. Jag är allt annat än redo. Jag är trött, har ont i huvudet, mår illa och vet inte riktigt hur jag ska orka med att vara trevlig så här tidigt på morgonen. Korridorsfesten igår har satt sina spår och jag borde verkligen aldrig druckit, av flera anledningar. Fan. Men om jag ser det från den ljusa sidan så oj vad fint jag kommer få det nu. Äntligen. Så jag ska klistra på ett leende och vara redo och göra sjukt mycket ris a la malta till Anders. Så han kan äta tills han mår lika illa som jag, allt för att visa min tacksamhet till världens bästa.