Forever young
Jag tänker ju alltid väldigt mycket, men vad jag tänker på varierar väldigt i perioder. Senaste tiden har jag funderat mycket över var min vardag tagit vägen, och vad som är min vardag, om den ens finns. Och jag har nog kommit fram till att livet som student bidrar till att varje dag mer eller mindre är helg. Jag märker då ingen skillnad på helg och inte i alla fall, ingen dag är den andra lik. Som Sara frågade en dag "Men om jag kommer en helg, kan vi gå ut då? Gör man de på helger i Uppsala?".
Det är ju skolan i stort sett varje dag för min del men på kvällarna händer det oftast något ändå så som: Utgång/fest, onsdagsmiddagar, te-kvällar, tränings och bastukvällar, filmkvällar och det händer inte ofta att jag är ensam, inte ens alla nätter. Men trotts att jag ofta kommer försent och har mörka ringar under ögonen nu förtiden så älskar jag det. Och tror att jag kan uppskatta det bara för att under tiden i Oslo blev det nog snarare så att varje dag till slut var vardag, mer eller mindre. Helg är roligare än vardag.
Just nu tentapluggar jag och det är ju kanske inte jättekul men samtidigt ger det en speciell känsla som jag börjar gilla. Det är skönt att känna sig smart och duktig ibland och extra skönt känns det, just nu i min tentapluggpanikfas, att veta att jag på tisdag kommer kunna rabbla namnet på en rad mikroorganismer som jag från början inte ens kunde uttala. Det känns till och med okej att tillbringa alla hjärtans dag ensam med dessa organismer.
/j
Det är ju skolan i stort sett varje dag för min del men på kvällarna händer det oftast något ändå så som: Utgång/fest, onsdagsmiddagar, te-kvällar, tränings och bastukvällar, filmkvällar och det händer inte ofta att jag är ensam, inte ens alla nätter. Men trotts att jag ofta kommer försent och har mörka ringar under ögonen nu förtiden så älskar jag det. Och tror att jag kan uppskatta det bara för att under tiden i Oslo blev det nog snarare så att varje dag till slut var vardag, mer eller mindre. Helg är roligare än vardag.
Just nu tentapluggar jag och det är ju kanske inte jättekul men samtidigt ger det en speciell känsla som jag börjar gilla. Det är skönt att känna sig smart och duktig ibland och extra skönt känns det, just nu i min tentapluggpanikfas, att veta att jag på tisdag kommer kunna rabbla namnet på en rad mikroorganismer som jag från början inte ens kunde uttala. Det känns till och med okej att tillbringa alla hjärtans dag ensam med dessa organismer.
/j
Kommentarer
Trackback
