...det bästa av fyra världar

Igår var en jätte mysig dag som jag och Mattias inledde med en sovmorgon. Sen åt vi lite snabb frukost när Mattias telefon ringde och hans bror ville att vi skulle skjutsa honom till mcdonalds för bakiskäk. Snälla som vi är kastade vi i oss frukosten och mötte honom vid bilen. Som en ursäkt för att han kvällen/natten innan ringt och bett oss komma och betala hans taxi (vilket vi inte behövde för när vi kom fram hade han tydligen hittat sitt kort och däckat i sin lägenhet.) så köpte han en teambox med mcnuggets till oss. Fast vi redan hade ätit frukost tryckte vi i oss denna och det var faktiskt mumsigt. Sen tog vi en långpromenad till affären och handlade middag. Kvällen avslutades med bakad potatis och presenter:) för att i total matthet somna väldigt tidigt.

Idag lyckades vi också "försova" oss och vaknade tolv (jag måste ha varit hur trött som helst för i vanliga fall vaknar jag aldrig så sent). Sen blev det lite pluggande och OS tittande för min del. Men nu kommer det chockerande med denna dag!!!

Jag skulle ha tränat klockan 18 men kände att det var väldigt långt att cykla så jag skrev och frågade Mattias om han inte ville ta en promenad istället. Då säger han att han vill, hör och häpna, springa. Det här är alltså killen som blir helt slut av en promenad till affären. I vanliga fall tränar han bara på gymmet och lyfter vikter. Jag sken hur som helst upp och tänkte jaaa vad roligt. Jag sprang bort till rydsskogen och mötte honom vid 2,5 km spåret. Han frustade och pustade bakom mig men tog sig igenom hela banan så jag är mycket stolt över honom. Hoppas att han följer med fler gånger. Måste också få skryta lite om att jag faktikst sprang 8 km på 43 minuter för några dagar sen. Kankse inte är någon supertid men för mig är det en stor prestation att jag ens sprang 8 km. Nu ska jag ta mig en varm dusch för jag håller på att frysa ihjäl. BRRR /m