...det bästa av fyra världar

I nästan två veckor har jag nu fått erfara livet som invalido. Inte nog att man har skadat sig utan som grädde på moset ska man även dagligen göras till åtlöje. Jag har förlorat typ all min coolfaktor genom att gå på kryckor. Kryckor är inte coolt! Inte nog med det så bidrar denna snö till att man måste gå med dubbarna utfällda, Pensionärsdubbarna! Ni tror kanske att eländet slutar här, men inte då ... När jag kommer och haltar fram med mina pensionärsdubbar utfällda så börjar det nämligen blåsa, detta resulterar i att kryckorna börjar ge ifrån sig ett visslande ljud. Som om man inte drog till sig tillräckligt med uppmärksamhet sedan innan!
I samband med detta ringer telefonen och man måste stanna för att ta upp den och svara, sedan blir man stillastående till samtalet är slut innan man kan fortsätta gå. 9 av 10 gånger tappar man dessutom kryckorna när man ska börja fiffla med telefonen och måste på ett smidigt sätt försöka fiska upp dem från marken.

Jag går numera ensam till skolan, det är ingen som vill ta sällskap med mig när en promenad som tar 5 minuter i vanliga fall nu tar minst 15. Så där stapplar jag fram, i min ensamhet med visslande kryckor!
Det är inte lätt att upprätthålla sin coolfaktor då ska jag tala om ...

/B