...det bästa av fyra världar

Jag, Camilla och Stephanie bestämde oss tydligen för att ha en lite drinkkväll i tisdags. Planen var att eventuellt åka en tur till Herrgården där det var internationell afton, vilket vi av någon anledning tycker är roligt. Vi började hur som helst med en lugn liten middag och avnjöt ett glas vin. Senare högg vi in på drinkarna och drack vad jag har förstått utan begränsningar. Efter ett par drinkar och på strålande humör tar vi bussen till Herrgården och alla utbytesstudenter. Jag minns att vi shotade något vid namn golden som ska vara 60 procentigt och sen är det svart. Jag minns alltså INGET mer. Har tydligen ganska pang blivit jätte full och kan inte stå, ännu mindre dansa. Camilla och Stephanie har dock totalt ignorerat min vilja att åka hem och tvingar mig kvar ute eftersom det faktikst är vår tjejkväll. Men efter att jag stått på dansgolvet och mest försökt hålla balansen och bara vill sova och tjatar om att åka hem blir jag tillslut satt i en taxi för att åka hem. Inget av detta minns jag, jag har helt seriöst aldrig haft en sådan stark minneslucka (om man kan säga stark minneslucka?). Men med tanke på att vi tydligen tryckt i oss en liter vodka samt en halv gin flaska är det nog inte så konstigt. Som tur är har jag inte så mycket ångest i alla fall, jag hann liksom inte göra något fylledumt. Jag blev bara väldigt full och trött.

Ska även berätta att det var helt underbart hos min man i Norge. Jag vill bara vara med honom, aldrig lämna han mer. På måndagen när jag skulle åka hem kom han hem från jobbet och föreslog att vi skulle gå och handla så vi kunde laga egna hamburgare innan jag åkte hem. Precis när vi ska gå ut genom dörren ringer hans telefon och det är från jobbet. Det är tydligen någon vattenskada någon stans och han måste åka dit på direkten. Alltså ingen hamburgare och inget mys innan jag skulle åka. Det var bara att ta med väskan och hoppa in i bilen, där jag sen fick sitta och vänta på att han skulle bli färdig. En halvtimme innan vi måste åka till flygplatsen kommer han tillbaka och frågar om jag fortfarande har lust på hamburgare. Jag nickar ja och han kör till närmaste hamburgekiosk. Den romantiska restaurangen ligger vid sidan av motorvägen och man får beställa i en lucka och sen äta i bilen. Vi sitter alltså där i framsätet och blickar ut över alla bilar som kör och trycker i oss varsin cheesburgare. Mycket romantiskt får jag säga, tänk er som i amerikanska filmer när killen tar tjejen till något ställe med fantastisk utsikt. Vi hann faktiskt hånlga lite också för att liksom sätta pricken över iet. Sen kör vi blixtsnabbt till flygplatsen och jag checkar in. Innan jag måste bege mig till gaten sitter vi som två tonårsbarn på en bänk och pussas och tittar på varandra med lite ledsna blickar. No tears är det enda jag kan tänka och lyckas hålla mig cool. Jag vet att dem här stunderna kommer att bli många och att det är oundvikliga. Känns bara så jobbigt att allt är så bra när vi ses och sen bara slår verkligheten tillbaka och vårt förhållande återgår till telefonsamtal och msn. Att säga godnatt har blivit det värsta jag vet. Det är som ett bevis på hur ensam jag ska sova. Jag hatar min säng och att jag måste lägga mig i den ensam och tänka massa jobbiga tankar. Jag ska börja sova i soffan och somna till dåliga komedier istället.

Nej förlåt, sa precis godnatt till thyge och blev lite ledsen men nu ska jag rycka upp mig och försöka läsa en bok och somna så att det blir imorgon. / m