motvind..

Det här såkallade livet känns jävligt motigt ibland. typ nu.
åkte förbi morfars grav på hemvägen från skolan och satte mej och tjöt som en galning. lät tårarna rinna så mkt de ville. är det någonstans det är okej att gråta så är de väl på en kyrkogård. kyrkogården är ett fint ställe, spec på hösten.
det är ingen som dött lr så så ni behöver inte oroa er. är bara jävligt bitter och ledsen över att vissa måste kämpa så jävla mycket hårdare än andra och hur mycket man än kämpar så känns det aldrig som det är tillräckligt.
/S

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0