Sara har kommit till insikt
Jag har nu kommit till insikt och fått en helt ny förståelse för mitt eget beteende i div. omvälvande situation i mitt tidigare liv.
I brist på arbete läser jag kurslitteratur inför kommande tenta för att hålla mig vaken. "kris och utveckling" av Johan Cullberg. Låter kanske inte så upplyftande men är faktiskt riktigt givande.
En kris delas in i 4 olika faser, och det som jag fastnade för var att i den 2:a fasen, reaktionsfasen finns en rad olika försvarsmekanismer man tar till. Bland annat en förnekelsefas vilket innebär att: man visserligen lägger märke till det som är hotande, men man förnekar att det är väsentligt och accepterar inte dess egentliga innebörd.
det är ju för tusan detta som alltid varit mitt problem efter alla 3 situationer jag varit med om i mitt liv, sånna som kanske kan kallas någon typ av kris, om än inte de värsta kriser man kan gå igenom men nog så jobbiga ändå.
först var det mina föräldrars skilsmässa som kom som en totalt chock, Sara hade inte misstänkt någonting och det slog ner som en bomb. Inte heller nästa "kris" som jag tillsammans med P hade orsakat själv och som på många sätt var alldes uppebar valde jag att erkänna eller se, 3 månader gick jag runt och vägrade se alla tydliga symtom.
När jag sen plötsligt, iaf enligt min mening blev singel hade jag också under flera månader valt att förtränga alla tecken som nog fanns där, men jag valde helt enkelt att inte se dom, som en försvarsmekanism enligt min egen och cullbergs teori.
Det verkar som det är min omedvetna försvarsstrategi att bete mig på detta vis, och det känns väldigt skönt att ja nu har kunnat hitta ett mönster i mitt beteende. detta tror jag också kan förklara varför jag är en person som ältar så länge efter att något hänt. jag har helt enkelt inte mentalt förberett mig på något sätt innan det händer eftersom jag istället förtränger det så länge det bara går. och sen när det väl händer kommer det som en riktig chock, till skillnad från andra som kanske anat ugglor i mossen redan innan och hunnit förbereda sig lite på något sätt. Om man nu kan förbereda sig på att en kris komma skall. det kapitlet har jag ännu inte kommit till, vad Cullberg anser om den saken. Återstår att se.
Nu fick vi meddelande om stort krislarm så nu måste jag fokusera på jobbet ist! spännande!!
soo long!
/S
I brist på arbete läser jag kurslitteratur inför kommande tenta för att hålla mig vaken. "kris och utveckling" av Johan Cullberg. Låter kanske inte så upplyftande men är faktiskt riktigt givande.
En kris delas in i 4 olika faser, och det som jag fastnade för var att i den 2:a fasen, reaktionsfasen finns en rad olika försvarsmekanismer man tar till. Bland annat en förnekelsefas vilket innebär att: man visserligen lägger märke till det som är hotande, men man förnekar att det är väsentligt och accepterar inte dess egentliga innebörd.
det är ju för tusan detta som alltid varit mitt problem efter alla 3 situationer jag varit med om i mitt liv, sånna som kanske kan kallas någon typ av kris, om än inte de värsta kriser man kan gå igenom men nog så jobbiga ändå.
först var det mina föräldrars skilsmässa som kom som en totalt chock, Sara hade inte misstänkt någonting och det slog ner som en bomb. Inte heller nästa "kris" som jag tillsammans med P hade orsakat själv och som på många sätt var alldes uppebar valde jag att erkänna eller se, 3 månader gick jag runt och vägrade se alla tydliga symtom.
När jag sen plötsligt, iaf enligt min mening blev singel hade jag också under flera månader valt att förtränga alla tecken som nog fanns där, men jag valde helt enkelt att inte se dom, som en försvarsmekanism enligt min egen och cullbergs teori.
Det verkar som det är min omedvetna försvarsstrategi att bete mig på detta vis, och det känns väldigt skönt att ja nu har kunnat hitta ett mönster i mitt beteende. detta tror jag också kan förklara varför jag är en person som ältar så länge efter att något hänt. jag har helt enkelt inte mentalt förberett mig på något sätt innan det händer eftersom jag istället förtränger det så länge det bara går. och sen när det väl händer kommer det som en riktig chock, till skillnad från andra som kanske anat ugglor i mossen redan innan och hunnit förbereda sig lite på något sätt. Om man nu kan förbereda sig på att en kris komma skall. det kapitlet har jag ännu inte kommit till, vad Cullberg anser om den saken. Återstår att se.
Nu fick vi meddelande om stort krislarm så nu måste jag fokusera på jobbet ist! spännande!!
soo long!
/S
Kommentarer
Trackback
