Viva forever
Jag är lycklig igen. Tror jag i alla fall, jo det måste vara lycka. Riktiga vänner är lycka. M har varit här torsdag-fredag och lyst upp tillvaron. S har saknats oss, men det kommer fler tillfällen. En riktig partynatt igår, som alltid när vi samlas. Dock minns jag denna afton. Kors i taken med tanke på de mängder alkohol vi hällde i oss.
Mysteriet "jocke" är nu lite mer uträtt. Igår när vi står och ska hämta ut våra jackor så står det en kille och kollar underligt på mig (förövrigt hatar jag sånt, när folk kollar på en lite för länge. Har man setts på krogen, gjorde jag bort mig? eller har jag bara fula kläder. skitjobbigt.) anyway, han gliger fram och jag önskar att jag kunde spela upp denna scenen men det går ju tyvärr ej. följande händer i alla fall...
Snubben glider fram med ett "Heeej hur är det med dig?" och kramar om mig
Jag ser förskräckt ut och svarar "Heej jag har ingen aning om vem du är" (lagom dryg som alltid, älskar att man har vänner som kan återberätta sånna här händelser för en dagen efter)
Han blir lite ledsen och börjar dra historien om hur vi i tisdags bla bla och så nämner han det - Filippa! bitarna faller på plats och jag får ur mig ett: AHAA det är du som är jocke?
och mycket riktigt, denna jocke är tydligen en vän till filippa, dock har jag fortfarande inget minne av att vi skulle ha träffats och jag kommer med all sannorlikhet inte känna igen honom nästa gång vi ses heller.
well well what a buhu!
Dream on/ b
Kommentarer
Trackback