...det bästa av fyra världar

... befinner mig i norge och den resan som skulle tillbringas med thyge verkar sluta i katastrof. jag har åkt 50 mil för att träffa honom och när jag kommer hit kan han inte ens avsätta lite tid till mig. jag möts på mitt gamla jobb av dubletten carro och det känns underbart att vara tillbaka. efter att jag senare fräschat till mig och gjort mig redo för att träffa thyge, skickar jag ett sms och frågar vad han gör. 2 timmar senare får jag svar att han precis har mekat färdigt med bilen och ska ta en dusch för att sedan komma ner till mig. ytterligare 30 minuter senare får jag ett nytt sms där han ber mig komma till juno där det sitter massa folk och dricker öl. han ber mig ta med mig de andra svenska jenterna och möta upp med dem. han kan alltså inte ens komma bort till mig för att säga hej. jag går i vilket fall bort till juno själv och möter thyge. han sitter ute och röker och ger mig en lite halv stel kram och puss. inte ett ord om att han saknat mig eller liknande. vi går in och sätter oss och han beter sig som om det vore vilken kväll som helst. för honom har jag aldrig varit borta. det är såklart bra på ett vis men jag hade föredragit att han visade på något vis att han saknat mig. det är fakitkst inte vilken kväll som helst. jag har kört 50 mil för att träffa honom!!! kvällen spenderas med hans vänner och vi får absolut ingen kvalitetstid. när vi kommer hem "myser vi lite" men eftersom jag så passande fått mens blir det inte mer än så. jag försöker prata lite med honom och tillslut ber jag honom säga att han saknat mig. samtalet blir inte som jag tänkt utan han svarar kortfattat och verkar inte fatta alls. för honom är jag bara en självklarhet. han somnar väldigt fort och jag får lyssna på hans snarkningar medan jag känner mig jätte tom. på morgonen vaknar jag och försöker mysa lite men han bara sover. tillslut ringer det på hans telefon och man måste iväg och meka med bilen igen. helt plötsligt är han klarvaken och påklädd. jag går upp och han ber sin rumskompis skjutsa honom till garaget och mig ner till holmsbu. nu sitter jag här och saknar honom jätte mycket. jag har precis samma känsla av ensamhet som jag har när jag är hemma i sverige. han ska jobba till 02.30 inatt och börja 13.00 imorgon för att jobba till 02.30 även den natten. jag förstår inte varför jag åkte hit. jag hade lika gärna kunna legat hemma i min säng och saknat honom som att ligga här.

med lite eftertanke har jag alltså bönat och bett för att få låna en bil att åka hit i, betalat massa bensinpengar och missar jätte mycket i skolan för att mötas av en kille som inte offrar någonting för att vara med mig. tanken finns och det är mycket nära att jag bara tar bilen och åker hem till sverige. om han vill tillbringa den lilla tiden vi har tillsammans på fest med hans kompisar så vet jag inte om jag har lust att stanna kvar. det här är inte den bilden jag har av ett förhållande. det gör ont i hela mig vid tanken att det inte fungerar mellan oss men det kommer göra ännu ondare om dem orden kommer från honom. jag hoppas hoppas hoppas att det blir bättre ikväll och att jag ska våga prata med honom om detta. jag hoppas att han visar att han tycker om mig och att han är villig att offra lite mer i framtiden. jag måste nog ringa min mamma och hoppas på att hon kan ge lite kloka råd på hur jag ska lösa detta. NÄR ska jag hitta en kille som tycker om mig lika mycket som jag tycker om honom, finns det ens någon?