...det bästa av fyra världar

är jag mera kär i kärleken i sig än i dig?

är jag så desperat efter närhet och ett förhållande att jag håller kvar vid det jag har för att rädslan att vara ensam igen är för stor?

men vad är det jag är rädd för egentligen. jag är ju så gott som ensam nu. jag har nån jag kan kalla för pojkvän men jag har ingen som ger mig närhet eller bekräftelse. jag känner mig lite mindre ensam bara för att jag kan säga till folk att det finns en pojkvän. hur länge ska jag vänta på denna pojkvän att höra av sig och uppmärksamma mig. är ett sms för mycket begärt. är det för mycket begärt att han inte ska stå som singel på facebook? (skit töntigt jag vet men det är bara en av många jobbiga småsaker)

jag har egentligen precis det jag söker ett kvarter bort. den killen och den närhet jag letar efter finns bara ett sms, ett samtal, en msn konversation bort. men det är inte det jag vill ha. jag vill ha min pojkvän. kan jag få honom? kan han ge mig det jag behöver eller ska jag helt enkelt ge upp och söka vidare. hur jobbigt det än blir att börja om i ensamhet igen så kankse det är värt det.

kan inte någon bli min godman och fatta mina beslut så jag slipper fatta dem själv. / lite ledsen m