Bortlovad?
Ja som tidigare skrivits ikväll av B har vi haft en mycket fin kväll tillsammans, bara hon och jag, piff och puff, bill och bull, skönheten
och odjuret (ja ni förstår nog vem som är vem).
Men det jag skulle meddela var bara att jag numera är mer eller mindre officiellt bortlovad till en kille, som kanske heter Mattias, kanske bor i Köping, kanske är runt 24 år, kanske äger ett eget hus, kanske kör lastbil och som har köpt en husvagn som han ska ha i Holmenkollen för att jag, enligt min mamma, ska ha någonstans att bo till nästa sommar. Och som hon så vackert skrev i ett sms "han har telefon men msn och facebook har han inte haft tid med för han jobbar ihop ert kapital", observera "ert". Hon kallar även denna Mattias för min Pojkvän när hon och jag pratade i telefon ikväll och han satt då bara en halv meter ifrån henne vid hennes köksbord i Kolsva, stackars kille. Hon brukar beskriva honom som en Johanna kille, en jeans kille... ska jag vara ärlig ser jag honom framför mig som en riktig bondkille och vet inte helt om de är min typ. Men tids nog kommer hon nog lura mig till att möta denna mystiska Mattias som hon tjatat om i över ett årstid och som hon tydligen så gärna vill ha som svärson och mer eller mindre har lovat bort mig till. Så kanske jag hittat min ridande prins nu lagom när vi alla är singlar? Eller inte alls- som jag sa i lördags till "min vän" jag är ingen känslosam människa som är ute efter pojkvän...
Men fortsättning följer...
/j
Men det jag skulle meddela var bara att jag numera är mer eller mindre officiellt bortlovad till en kille, som kanske heter Mattias, kanske bor i Köping, kanske är runt 24 år, kanske äger ett eget hus, kanske kör lastbil och som har köpt en husvagn som han ska ha i Holmenkollen för att jag, enligt min mamma, ska ha någonstans att bo till nästa sommar. Och som hon så vackert skrev i ett sms "han har telefon men msn och facebook har han inte haft tid med för han jobbar ihop ert kapital", observera "ert". Hon kallar även denna Mattias för min Pojkvän när hon och jag pratade i telefon ikväll och han satt då bara en halv meter ifrån henne vid hennes köksbord i Kolsva, stackars kille. Hon brukar beskriva honom som en Johanna kille, en jeans kille... ska jag vara ärlig ser jag honom framför mig som en riktig bondkille och vet inte helt om de är min typ. Men tids nog kommer hon nog lura mig till att möta denna mystiska Mattias som hon tjatat om i över ett årstid och som hon tydligen så gärna vill ha som svärson och mer eller mindre har lovat bort mig till. Så kanske jag hittat min ridande prins nu lagom när vi alla är singlar? Eller inte alls- som jag sa i lördags till "min vän" jag är ingen känslosam människa som är ute efter pojkvän...
Men fortsättning följer...
/j
Kommentarer
Trackback