...det bästa av fyra världar

Ja, sanningen är inte alltid så lätt att ta till sig.
De senaste två dagarna har min "på&av" knapp ej riktigt velat fungera och mina känslor har flödet okontrollerbart, något som jag har mycket svårt att ta. Rent av Hatar jag när jag inte får bestämma själv hur jag vill må, beroende på var jag är och med vem. Vilket gör att jag blir ännu mer frustrerad och arg.
Men nu har jag fått kontroll igen, det enda som behövdes var lite tidsfördriv, något som är mycket bra.

Tog mig själv i kragen framåt kvällen idag och gick för att träffa min syster och hamnade oplanerat på musikal på kulturskolan där tjejen som jag var kontaktperson för innan jag flyttade till Oslo var med. Och musikalen gjorde mig varm i hela hjärtat, var kanske inte den ljuvaste sången men det spelade ingen roll. Efter det gick jag hem till supersnällasilversara och spred glädje genom att lära henne lite om den bistra sanningen - Vi börjar bli gamla.
Bevisen finns där rätt framför oss i spegeln, det är rynkor, bristningar, "hägningar", slitet hår, dålig hy. Det kan även vara sådant som ont i ryggen, knakningar och dessa lömska djupa suckar som kommer utan eftertanke bara på grund av livet. Vi är inte längre lammkött utan börjar bli riktiga får. 

Antingen är det åldersnoja, eller så är det helt enkelt bara jag som är väldigt tragisk och inte riktigt fått kontroll över mig själv. Men ta det med en nypa salt.

Älskar er! /j