Jag tror, jag tror ...
Lomper, spöregn, Mölin och Backstreet Boys- om och omigen på högsta volym.Ja man blir ganska melankolisk och kanske inte allt för glad,ganska nedstämd faktiskt, och det är vid sådana här stunder somäven jag önskade att jag var kär & galen och älskad-"sadness is beautifil- loneliness is tragical".Kan tänka mig att ha panik över att det ska bli pinsamtatt ses nästa gång i dagsljus, eftersom jag vet att jag blir röd i ansiktet,men sånt som går över och kvar blir då fjärilarna i magen.Men Johanna är ju inte den mest känslomässigt mottagna personenhär i världen så det händer ju sällan,vet inte riktigt om jag ens tror på fjärilar i magen...Men jag tror på vänskap, och riktig vänskap slår allt annat! /j
Kommentarer
Trackback