Jag tror, jag tror ...


Lomper, spöregn, Mölin och Backstreet Boys- om och om 
igen på högsta volym.
Ja man blir ganska melankolisk och kanske inte allt för glad, 
ganska nedstämd faktiskt, och det är vid sådana här stunder som 
även jag önskade att jag var kär & galen och älskad-
"sadness is beautifil- loneliness is tragical". 
Kan tänka mig att ha panik över att det ska bli pinsamt 
att ses nästa gång i dagsljus, eftersom jag vet att jag blir röd i ansiktet,
men sånt som går över och kvar blir då fjärilarna i magen.
Men Johanna är ju inte den mest känslomässigt mottagna personen
här i världen så det händer ju sällan, 
vet inte riktigt om jag ens tror på fjärilar i magen...
Men jag tror på vänskap, och riktig vänskap slår allt annat! /j

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0