deprimerande läsning.
efter de senaste inlägget hörde mr P av sig igen när jag skulle sova inatt, trodde han skulle fortsätta med sin kroniska tystnad men tydligen inte. o nu har jag äntligen fått ett svar på varför har beter sig som han gör, varför han inte vill ha kontakt med mej och låtsas att jag inte finns. förutom att hans flickvän har bestämt det åt han, skapligt svartsjuk o osäker hon lär va om hon säger att deras förhållande skadas av att jag ringer en gång på 4 månader o frågar hur han mår. jaja men hans egna anledning är att jag haft sex med två, enligt han av hans kompisar. vad jag vet så är det "bara" en o de va dessutom när han hade haft ny flickvän i flera månader o han försäkrat mej om att han albsolut inte brydde sig om vad jag gjorde ändå. så vad spelar det för roll då? de roliga är att inte emil straffas för fem öre utan bara jag. han är också noga med att poängtera gång på gång hur mycket jag tillhör hans förflutna, att jag sjunkigt så jävla lågt o blablabla. o jag tänker bara, varförvarför ska det behöva vara såhär? känns så onödigt, varför inte bara ta de lungt o säga, visst vi behöver inte vara bästa kompisar o höras varenda dag,o ja har faktiskt bett om ursäkt, men hur elak o tuff han än försöker vara så kommer jag alltid bry mig om han iaf. på ett eller annat sätt. det är tyvärr inte något jag kan välja att sluta med, det bara är så. han kommer alltid tillhöra mitt förflutna.
skulle vilja ha hans tips på hur man stänger av sådär som han gör, lyckas bygga upp den där muren som gör att inget jag säger skulle han låtsas påverka han. o han måste gång på gång påtala hur mycket hans nya flickvän betyder för han o att jag inte är värd nånting för han längre efter vad jag har "gjort". man kan nästan tro att jag mördat nån. det enda jag försökte göra var att för en gång skull inte sitta o deppa över han, o vad ledde det till? jo att han sa upp kontakten med mej. så fel det kan bli.
låter kanske konstigt men senaste tiden känns de som döden kommit så nära inpå i mitt liv, många patienter jag haft hand om har dött, varje dag är de typ minst en dödsannons man vet vem det är, tröstade min gråtande mormor igår vars vän håller på att dö i cancer hon med, hon kanske inte ens lever veckan ut. o på hockeyn igår ramlade en spelare ihop på isen och plötligt ser vi bara hur dommaren står o gör hjärt&lungräddning på honom. allt blir så påtagligt o nära, o ena stunden vill jag bara gråta o fråga vad fan det är som händer? va är det för hemsk värld vi lever i? o andra sidan känns det som den här hösten varit så mycke mer harmonisk än den förra, jag har ett helt annat lugn i mej och ser fram emot julen på ett helt annat sätt. det jag ville ha sagt med detta är att jag inte vill slösa tid på att bråka och göra mig osams med människor jag egentligen bryr mig om, ta vara på tiden istället för man vet inte hur länge livet faktiskt varar.
åkte till anna o jimmy igårkväll o fick glädjas åt elsa o hur opåverad hon är av allt runtomkring henne, hon va så go o kramig o ville inte sitta själv en sekund utan bara sitta o klänga på mej. o ja kände mej som den älskade moster jag vill vara för henne o kunde lägga alla andra tankar åt sidan för en stund. tack för att du finns elsa.
när ja åkte hem sen, vilken låt börjar inte spela i bilen då, jo du ska veta att jag saknar dej, och sen ted gärdestad på det. bara att låta tårarna rinna. skönt att få ur sej all skit o frustation.
bryta ihop o komma igen, börjar bli ganska bra på det nu!
/S
